Jag har klarat mig från förkylningar hela hösten, fram till nu 😦 Så idag är jag hemma och gör inte så mycket alls, drömmer mig tillbaka till lördagen som bjöd på en helt magisk vinterdag. Sol, vindstilla, någon minusgrad och 50 cm snö är otroligt svårtoppat. Jag passade på och tog en skidtur på Järvafältet förbi vår odlingslott där den kvarvarande grönkålen hade blivit rådjursmat… Ja, ja – de ska väl äta något de också och nu slipper jag ta hand om och förvälla mer grönkål…
Nu såhär lagom till att det ser ut att bli en tidig vinter redan i början av november kan det vara dags att summera odlingsåret 2016. Det har varit jättekul att odla en massa grönsaker och vi har lyckats bra med de flesta grödorna och lärt oss en massa saker. Återstår att lära oss mer om gödsling och till våren ska vi se till att grundgödsla ordentligt så att vi inte utarmar jorden, vi ska också försöka variera plats på grödorna så att man får en varierad växtföljd. Jag har under skördesäsongen försökt att väga det vi har skördat och vi har burit hem mer än 100 kg grönsaker! Det var betydligt mer än jag hade förväntat mig. Detta har vi odlat och skördat:
Utöver detta har vi även skördat stora mängder grönkål, lite vinbär och lite silverlök (var nog det enda som blev misslyckat). På sensommaren hösten har vi också sått och skördat ca 6 st pak-choi, vi sådde betydligt fler men många plantor blev uppätna av något djur innan de hann bli stora. En lärdom från året är att squashplantor blir väldigt väldigt väldigt stora och nästa år ska vi inte ha 11 st squashplantor utan snarare typ 3 st. (Problemet är väl att de är så små och söta när man planterar ut dem så det är lätt att tycka – men en till planta kan vi nog ha…). Även potatis har vi odlat i överkant eftersom vi inte är så mycket potatis 🙂 Nästa år blir det istället mer lök och mer bönor!
Idag gjorde jag en nödutryckning och planterade vitlök inför nästa år eftersom väderprognoserna pekar på minusgrader den kommande veckan och förra året lärde jag mig att minusgrader snabbt gör gjorden svår att gräva i…
Efter drygt ett års användning har vår grep gått sönder på så sätt att en av ”tänderna” (vad är den korrekta benämningen?) blivit väldigt sned och pekar åt fel håll vilket gör grepen svår att använda.
Min första(och enda) tanke var ”Jaha, då måste vi åka och köpa en ny, vad jobbigt” tills Patrik påpekar att det inte borde vara så svårt att laga om man bara hade haft de rätta verktygen. Och då slår det mig hur sjukt det är att min första tanke är att kasta den vi har och köpa en ny. Jag tycker inte att det konstigt att min första tanke är så men det är helt sjukt att det är så vi blivit upplärda och helt sjukt att det faktiskt skulle kräva både mer av min tid och sannolikt mer av mina pengar att få grepen lagad än att åka och köpa en helt ny. Vilket resursslöseri!
Tänk om det i varje stad/by hade funnits en smed (och en skomakare, skräddare m.m.) dit man enkelt hade kunnat gå och få sin grep lagad istället för att kassera hela skaftet som jag gissar kommer eldas upp om man lämnar in den på återvinningsstationen. Metallen hoppas jag återvinns men frågan är väl om den först skickas runt hela jorden innan den smälts ner och omvandlas till något nytt som sen ska transporteras tillbaka hit. Jag påstår inte att allt var bättre förr, det finns mycket i dagens samhälle jag inte skulle vilja vara utan, men vissa saker vi tappat bort. Vi har kunnat glömma och tappa bort dessa saker pga att vi kunnat använda den ändliga energi som finns lagrad i kol och olja för att upprätthålla det komplexa system av transporter mm som krävs för att göra det möjligt för mig att enkelt köpa en ny grep på Bauhaus. Men oljan är ändlig och framförallt så förstör vi för oss själva genom att använda den och därför borde vi värdera upp de resurser (som tex min grep) som vi använder och inse vilket enormt arbete som ligger bakom produktionen av tex en ny grep. Men det skapar inga snabba pengar och ingen tillväxt att reparera grepar och därför blir det enligt marknadens logik inte gjort. Jag hävdar bestämt att vi borde lyssna på annat än marknaden då och då. Sunt förnuft till att börja med.
Naturens mångfald och variation är så mycket större än vad vi ibland luras till att tro. Mångfald, småskalighet och variation är också det som gör oss mindre sårbara vid plötsliga förändringar och därför något som jag tycker bör prioriteras mycket högre än vad det gör idag.
Mångfald som styrka gäller inte bara för morötter utan i minst lika hög grad oss själva. Tänk om vi bara kunde få tillåtas vara så annorlunda vi faktiskt är och inte behöva stöpas efter samma samhällsmall allihopa – det är något att sträva efter!
Nu har jag förvandlat min ringblomsolja till en hudsalva vilket var hur enkelt som helst. Bara att blanda ringblomsoljan med bivax i en liten kastrull/metallskål som jag sedan hade i en större kastrull med vatten (dvs ett vattenbad) och värma tills dess att bivaxet helt har smält och balndat sig med oljan. Sedan är det bara att hälla upp i lämplig burk. Jag hade proportionerna 50 g olja och 10 g bivax vilket blev bra, ev kan man ha lite mindre bivax eftersom salvan är ganska hård.
Nu ska jag bara utvärdera om den funkar bra eller inte, fin färg blev det i alla fall och en doft av ringblommor 🙂
Ps. Om ni tror att jag har slutat sticka eftersom inga inlägg handlar om det så stämmer det inte. Jag har stickat för fullt på en tröja som när jag stickat hela kroppen visade sig sitta dåligt så den har jag nu repat upp och börjat om på… Så det har varit ett steg fram och ett steg tillbaka, vilket ju är det fantastiska med stickning. Inget material förbrukas, det är bara att dra upp och göra om!
Tankedjungeln 