Ägd, eller Vad kostar det att ha det så bra som vi har det i Sverige?

Igår upptäckte jag att Henrik Schyfferts och Fredrik Lindströms föreställning ”Ägd” fanns att titta på på svtplay. Vi var och såg den live för ca ett år sedan men det var klart värt att se om den, har ni inte sett den så ta chansen! De tar sig an ämnet ekonomi/tillväxt med humor och en stor del allvar och lyfter frågor jag tycker alla politiker och medborgare borde ägna sin tankekraft åt. Grundfrågan lyder:

– Vad kostar det att ha det så bra som vi har det i Sverige?

I anslutning till denna fråga sägs många kloka ord som att ”billigt” egentligen inte finns, om det inte är vi som betalar hela kostnaden så är det någon annan eller något annat som gör det. Och kostnaden kan väldigt sällan räknas bara i kronor och ören.

Efter det följer en historiebeskrivning om hur Sverige efter andra världskriget blev ett rikt land och där planen som vi följt sedan dess för att bli rika har varit att hela tiden göra av med mer pengar och att hela tiden utgå ifrån och tro på att nästkommande år kommer att vara bättre än nuvarande år. Och så länge som alla tror på denna plan/saga så funkar det. Det dras även liknelser till att vi alla befinner oss i ett enda stort pyramidspel, för att toppen inte ska rasa så måste det hela tiden fyllas på ordentligt i botten. Och det har det gjort, mer och mer av det som tidigare inte ingick i lönearbetet (och därmed BNP och tillväxten) räknas nu dit. Det märks också i språket där vi inte längre är patienter utan istället kunder och där vi uppmuntras att ”investera” i våra relationer för att få dem att bli bra.

Men konstateras det också, en av kostnaderna med att ha det så bra som vi har det i Sverige/Västvärlden är att vi hela tiden måste vara missnöjda. Om människor helt plötsligt skulle vara nöjda med sina tjock-tv apparater och iphone3 så skulle pyramidspelet braka ihop. Vår plan bygger ju på att vi förutsätter att nästa år kommer att ekonomiskt vara ett bättre år än detta och slutar vi bidra till att hålla BNP uppe så tror vi inte längre på vår plan och korthuset rasar. Nöjda människor är alltså direkt livsfarligt för tillväxten. Detta är vårt stora dilemma. Kanske resoneras det så har korthuset redan brakat samman utan att vi har uppmärksammat det? Paralleller dras till Romarriket och andra mäktiga civilisationer som alla förr eller senare kollapsat. Vi tror kanske att en kollaps sker över en natt men för romarriket tog det många år innan kollapsen var fullbordad, förnekelsen och oförmågan att tyda de tecken som finns gör att människan inte inser att storhetstiden är över. Och nog finns det tecken på att vår kultur har passerat sin peak? (Vill man läsa mer om en eventuell kollaps av vår civilisation kan jag rekommendera boken ”Kollaps – Livet vid civilisationens slut” av David Jonstad)

Föreställningen avslutas med att det konstateras att det finns två vägar att gå, antingen fortsätter vi som nu och har kul medan vi går under (vi kanske klarar oss men kostnaden riskerar att bli desto större för våra barn och barnbarn) eller så förändrar vi oss och börjar konsumindre istället för att fortsätta konsumera. Jag vet i alla fall vilken väg jag vill att världen ska ta.

Ta chansen, gå in på svtplay och titta på ”Ägd”

Annonser

Du & jag eller tekniken?

Jag tycker mig se att det inom miljörörelsen idag finns två spår på hur man tycker att vi bör ställa om samhället så att det blir mer hållbart. Det ena bygger på en hög tilltro till tekniska framsteg och att vi snart kommer att uppfinna nya tekniska lösningar som kommer att göra att vi i princip kan fortsätta våra liv som vanligt. Det andra spåret bygger på att vi måste ändra våra livsvanor och omvärdera vilka behov vi har för att leva ett bra liv. För varje dag som går så blir jag mer och mer övertygad om att tekniken inte kommer att vara våran räddning, den kan kanske hjälpa oss att hitta lite smartare lösningar men samtidigt så uppfinner vi nya behov som vi måste tillgodose med en ny teknisk pryl och totalt sett har miljöbesparingen därmed ätits upp.

Som ett exempel så upptäckte vi när vi körde i skogarna i norra Dalarna och södra Härjedalen nu i helgen hur otroligt hårt skogen där är brukad. Mängder med kalhyggen och tallar planterade i långa likformiga rader där det är ganska uppenbart att den biologiska mångfalden kraftigt minskats. Det ger en otrolig insikt om att våra naturresurser är begränsade och att lösningen inte är att köra alla våra bilar på bränsle från skogen eller bygga alla våra hus i trä. Det vi måste göra är istället att minska vårt bilberoende och att nyttja de byggnader som redan finns bättre. Skogen (eller bristen på orörd urskog) är bara en av få saker där vi i Sverige kan se hur vårt sätt att leva tar sig uttryck i naturen, det mesta ligger gömt för våra ögon då både utvinning av naturresurser och mänsklig arbetskraft sker utomlands utanför vårt synfält.

Det är en ganska jobbig insikt att vi måste ändra oss själva och hur vi lever och inte bara kan förlita oss på att det nog snart uppfinns något som löser våra problem. Å andra sidan så tror jag många upplever en brist på mening i dagens samhälle och att ett samhälle som inser och respekterar naturresursernas begränsning kanske skulle kunna kännas mer meningsfullt och skänka hopp för framtiden om att de som kommer efter oss också kan leva bra och meningsfulla liv.

IMG_9138
Fiby urskog – så här kan skog se ut när naturen får sköta sig själv

Känslor av frihet och tacksamhet

Så var vi då tillbaka i civilistationen efter ca 10 dagar ute på fjället då vi vandrat Padjelantaleden från Ritsem till Kvikkjokk samt en bonustur på en dag i Muddus nationalpark.

Vi har haft det fantastiskt bra! Vi har vandrat över vidsträckta fjällhedar, tältat brevid brusande forsar och kristallklara fjällsjöar och vandrat genom manshöga ormbunkar och blommor i Tarradalen. Vi har svettats och vi har frusit, vi har varit blöta och vi har varit trötta men vi har varit glada och nöjda.

IMG_9607

IMG_9783IMG_9800Jag har funderat över vad det är för känslor som kommer när man får vara en längre tid ute i naturen och varför det är så otroligt befriande och lugnande att vara utomhus. En förklaring är att en fjällvistelse ger perspektiv, man har fullt upp med att tillgodose de verkliga behov man har, att vara lagom varm, få sova, vara mätt och vara torr (och helst inte alltför smutsig) så det finns inget utrymme över att fundera på eller irriteras över småproblem som annars finns i vardagen. Och känslan av att vara en liten liten del i den stora vida (fjäll)världen ger mig också ett lugn och en frid – tänk att just jag får vara en del av allt det vackra, att just jag får uppleva det magiskt vackra fjället och dessutom tillsammans med den jag älskar mest. Tacksamhet över att få finnas till och för allt som är mitt liv. Och känslan av frihet, när det inte finns så mycket som distraherar är det lättare att uppleva det som sker just här och nu, upptäckarlusten kommer tillbaka när man helst plötsligt har tid att upptäcka nya blommor man inte tidigare sett, och upptäcka hur kallt och klart vattnet är.

IMG_9733

IMG_9952IMG_0060

Sen ska i ärlighetens namn tilläggas att det inte alltid är så fantastiskt som jag beskrivit, ibland är det bara jättejobbigt för att man är trött och har gått långt, är hungrig eller bara vill komma fram till kvällens tältplats. Men de positiva känslorna överväger de negativa.

 

Prylar juni

Här kommer dokumentation av flödet av prylar under juni månad, inga revolutionerande saker har hänt och det är väl alltså som det borde vara – ganska ointressant med prylar!

In

Blus (+1)
Top (+1)
Rådjursnät (+1)
Bok om padjelanta (+1)

Ut
Vinglas (-3)
Byrå (-1)

Ett liv utan klocka – är det möjligt?

Tid. Vad är egentligen tid? I vårt samhälle är tid det vi mäter med timvisare, minutvisare, sekundvisare ja till och med tiondelar och hundradelar mäts ibland. Klockan styr hur vi lever våra liv och en del av mig undrar – har det alltid varit så? Och jag kan inte låta bli att undra – hur vore det om klockan inte fanns? Det är ju bara i en kort sekund (se nu mäter jag tid igen…) i människans historia som vi så detaljerat mätt och levt efter exakta klockslag. Innan antar jag att det var solen i kombination med årstiderna som gav en uppfattning om tiden.
Jag själv är idag otroligt styrd av klockan. Den styr mitt liv (typ nu måste vi göra det här så vi hinner det innan kl x då vi måste göra det här). I konsultjobbet dokumenterar jag allt jag gör uppdelat i halvtimmar och allt ska tidrapporteras. Överallt är jag omgiven av klockor som jag rättar mig efter, i mobilen, i datorn, i väckarklockan, på spisen, på micron, i tunnelbanan, på skyltar inne i stan, i kameran m.m. Jag vet inte hur många gånger per dag som jag kollar vad klockan är, många är det i alla fall.

Jag försökte för några helger sen att inte kolla på någon klocka på hela helgen – jag misslyckades. Slutsatsen är helt enkelt att det inte går att komma undan informationen om vad klockan är om man inte helt isolerar sig. Tycker ändå att mitt försök var värdefullt eftersom det gav mig tillfälle att verkligen öva mig i att inte hela tiden planera dagen efter klockan. Det vore ett otroligt spännande experiment att under några dagar leva isolerat utan tillgång till någon klocka – hur skulle dygnsrytmen se ut? Får se om jag någon gång lyckas genomföra det experimentet.

Men nu är klockan mycket så det är dags att gå och sova… 🙂

Prylar in/ut under maj

Här kommer dokumentation av flödet av prylar under maj månad. Generellt har det inte hänt så jättemycket varken på det vi köpt resp. rensat ut. Största inköpet är väl att en ny mobiltelefon köpts eftersom den gamla gav upp.

In
Garn 100 g (+1)
Gångjärn verktygslåda (+2)
Mobiltelefon (+1)

Ut
Filt (-1)
Stickad tröja (-1)
Linne (-1)
Örngott (-1)

Filt och stickad tröja (ej egenstickad) skänktes till stadsmissionens second hand-butiker och linne och örngott slängdes eftersom de var väl använda och i princip började falla isär.

Att bryta normer

Ett inlägg som dykt upp i facebook-flöde då och då de senaste månaderna handlar om en undersökning om vad människor i slutet av livet önskar att de hade gjort annorlunda om de hade fått leva sitt liv igen. Det är ju fantastiskt att denna undersökning gjorts och vi borde alla som lever här och nu passa på och ta del av den visdom som förmedlas. Listan består av följande 5 punkter:

  1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sant mot mig själv, inte livet som andra förväntade av mig.
  2. Jag önskar att jag inte jobbade så mycket.
  3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.
  4. Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.
  5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare

Det känns som fem otroligt insiktsfulla punkter som vi alla borde försöka att alltid ha i bakhuvudet som någon form  av kompass i de beslut vi hela tiden ställs inför. Det finns tycker jag mycket sanning i punkt ett att leva sitt liv på ett sätt som känns rätt och sant mot sig själv och inte bara göra saker för att andra förväntar sig att det är så man ska göra. Denna punkt är nog den viktigaste men kanske också den svåraste. För att göra detta krävs att man till att börja med stannar upp och funderar på vad som är rätt för mig och vad är det som jag gör av bara farten bara för att ”det är så man gör”? När man väl börjar finna vad man själv tycker är rätt är det kanske inte alltid så lätt att ha mod och orka stå upp för sig själv och sina idéer. Att bryta mot normer kostar energi vilket inte är något man märker när man fortfarande befinner sig inom normen och följer strömmen men som blir tydligt om man gör annorlunda och börjar ifrågasätta. Varför är det så att folk blir provocerade av att jag gör andra val än de? Är det för att de tar mitt val som ett ifrågasättande också av deras val? För att de själva egentligen vill något annat än det de gör? Jag kan i alla fall rada upp en del saker i mitt liv som bryter normer och där jag ofta blir ifrågasatt:

  1. Jag är kvinna i en mansdominerad bransch (Nej- Sverige är inte jämställt ännu)
  2. Jag äter vegetariskt (Herregud vad detta ibland provocerar och leder till kommentarer, tänk om alla bara kunde få äta den mat som de mår bra av utan att behöva försvara sitt val hela tiden)
  3. Jag jobbar 90%. Man kan ju tycka att fyra timmar i veckan inte borde spela någon som helst roll för folk men det gör det.
  4. Jag väljer ofta att inte dricka alkohol (Leder till de väldigt mogna kommentarerna ”öh kom igen nu då – klart du ska ha”. Återigen – är det verkligen så svårt att hantera att alla får dricka vad de själva vill så kan man sen ha kul och umgås tillsammans?)
  5. Jag är med i Miljöpartiet vilket är nog för att provocera en hel del människor
  6. Vi har flyttat ut TV:n från vardagsrummet och har bara SVT Play och netflix
  7. Jag har helt tappat intresset för statusprylar som en snygg nyrenoverad lägenhet, nyaste tekniska prylarna, nya kläder m.m. vilket också ibland provocerar.

Det är en sak att fråga för att man är nyfiken och vill veta mer, det har jag inget emot. Det är det automatiska slentrianmässiga kommenterandet och ifrågasättandet av allt som skiljer sig 1 mm från normen som jag önskar lite mindre av.

Slutsatsen av detta inlägg är att vi alla borde jobba på att vara mer öppna och toleranta(gäller även mig själv) och vara mer välkomnande för folks olikheter. Och sist men inte minst borde vi våga ställa oss de viktiga frågorna om varför vi gör saker och ting så som vi gör dem – för att det är vad som förväntas av oss eller för att det är det vi i den givna situationen tycker är rätt beslut?