Nationalparksprojektet sammanställning

Idag har jag strukturerat upp informationen om alla nationalparker som vi varit i och nu finns i sidhuvudet en egen sida där allt jag skrivit om nationalparkerna finns samlat. Förra året(2016) besökte vi 8 nya nationalparker och har nu kommit upp i 14 av 29 nationalparker – halvvägs!

I år tänkte vi försöka besöka Sonfjället nu under vintern på skidor (hitills har vi besökt alla parker på vår sommar eller höst) och sedan satsar vi kanske söderut i år mot Skåne där det finns tre nationalparker att besöka.

IMG_9235

Annonser

Hamra nationalpark

För en dryg vecka sedan var vi på dagsvandring i Hamra nationalpark. Det rådde dock viss förvirring om var vi faktiskt befann oss… Eftersom vi körde genom Sveg på vår väg till Hamra hade man kunnat gissa att vi var i Härjedalen men så var inte fallet. Kartboken sa att vi var i Dalarna men på skyltar stod att vi var i Ljusdals kommun vilket ju borde betyda landskapet Hälsningland! Vi insåg att landskapsgränser, kommungränser och länsgränser inte följde varandra och Hamra ligger således i landskapet Dalarna, tillhör Ljusdals kommun och Gävleborgs län.

Vi gick två stycken ca 3 km långa vandringsleder, en genom urskog och en över myrar. Det mest slående med Hamra nationalpark tycker jag var tystnaden, det var så tyst att det nästan ringde och ekade i huvudet. Tänk om man kunde teleportera sig hit en timme om dagen för att få njuta av skogen och tystnaden, det skulle inte vara helt fel.

Fin natur var det också med skog med massor av skägglav och stora vida myrar som vandringsleden gick runt och över.

img_0497_01

img_0509_01

img_0525_01

img_0529_01

Fulufjällets nationalpark

I helgen var vi på en tvådagarstur i Sveriges södraste fjällområde – Fulufjällets nationalpark. Nationalparken ligger i nordvästra Dalarna och gränsar mot Norge. Fjället är uppbyggt av sandsten vilket skiljer det från den övriga svenska fjällkedjan.

Nationalparken var den mest välbesökta av de parker vi varit i trots att den (tycker vi) låg ganska otillgängligt och inte nära några större tätorter. De flesta verkade vandra till Njupeskärsfallet som är Sveriges högsta vattenfall med en fallhöjd på 93 m (varför har jag inte fått lära mig det i skolan?) för när vi vek av från den leden så var vi i princip ensamma. Vi tältade en natt på fjället där vädret bjöd på dimma och mulet väder (vilket är väldigt bra fotoväder 🙂 ) Färgerna var fantastiska med höstens färgskala i gult, brunt, orange, rött och grönt.

Sammanfattningsvis var det en nationalpark som hade sin egen särart och skilde sig från andra parker vi varit i. Kalfjäll fast ändå lite annorlunda än de mer nordliga fjällen eftersom det inte fanns några höga toppar. Det fanns också väldigt mycket mer vitmossa än det brukar finnas på kalfjället (kanske pga brist på renar?).

Det var som sagt bra fotoväder och därför kommer här mängder med vackra höstbilder!

img_0310

img_0319

img_0444

 

img_0331

img_0336

img_0347

img_0372

img_0417

img_0429

img_0481

img_0436

Björnlandets nationalpark

Under senare delen av semestern hann vi också med en dagsutflykt till Björnlandets nationalpark som ligger i Västerbotten i närheten av Åsele. Det var inte helt lätt att hitta dit, på hemsidan visades en karta med en ny entré till parken som vi åkte till, problemet var bara att denna entré inte var färdigställd ännu så det gick inte att börja vandra in i parken därifrån. Vi blev då tvungna att på grusvägar (som stundtals knappt kunde klassas som vägar) åka runt parken till entrén vid Angsjön.

IMG_0242Väl framme så började vi vandra mot utsiktsplatsen Björnberget några km in i parken. Första knappa kilometern gick över myrar där vi till vår lycka faktiskt hittade en hel hjortron som vi kunde plocka! (Så nu har vi två stora burkar hjortronsylt i kylen 🙂 ) Efter det gick vandringen i fin tall- och granskog med massor av skägglav på träden.

Vi var ensamma i parken (det var kanske fler som hade problem att hitta…) och på väg därifrån var jag bara tvungen att plocka blåbär som växte i skogen precis vid parkeringen. Det var mer blått än grönt och jag tror jag plockade 2 liter på bara några m2 på typ 20 min!

IMG_0247

IMG_0255_01

IMG_0268_01

IMG_0259_01

IMG_0280_01

Muddus nationalpark

På väg hem från vandringen i Padjelanta nationalpark i somras så bodde vi en natt i Jokkmokk och tog oss därifrån till Muddus nationalpark för en dagstur innan vi hoppade på nattåget hem.

Eftersom vi bara hade en dag på oss så hann vi bara se en liten liten del av nationalparken som är en stor nationalpark med mycket skog och myrmarker. Vi gick uppströms längs Muttosälven med målet att gå till Muddusfallet där vattnet forsar 42 ner över klipporna. Vandringen längs med den branta älvfåran var ganska krävande, (eller i alla fall tyckte vi det då vilket kan bero på att vi hade 14 mils vandring genom Padjelanta i benen) så vi valde att gå de lite lättare stigarna som gick lite längre in i skogen och därmed inte innehöll lika branta ner- och uppförsbackar.

Det var trivsam vandring genom glesa tallskogar, vi spanade efter björn eftersom de finns i nationalparken men de höll sig nog långt borta. Vi kom fram till Muddusfallet där vi åt lunch innan vi vandrade tillbaka.

IMG_0104

IMG_0107

IMG_0116

Blomsterprakt i Padjelanta nationalpark

Här kommer ett mer informativt inlägg om Padjelanta nationalpark. Vi startade vår vandring i Ritsem där vi tåg båten över vattnet till Vaisaloukta där vi startade vår vandring söderut mot Kvikkjokk. För att dokumentera skriver jag nu upp alla de fjällstugor som vi passerade, fjällstugorna i början och slutet av vandringen drivs av STF medan det är samerna som driver de flesta av fjällstugorna i själva nationalparken.

  •  Vaisaloukta
  • Kutjaure
  • Låddetjåkkå
  • Arasloukta
  • Staloloukta
  • Touttar
  • Tarralouppal
  • Såmmarlappa
  • Tarrekaise
  • Njunjes
  • Kvikkjokk

Vandringen gick i princip uppe på kalfjället fram till någonstans mellan Tarralouppal och Såmmarlappa då man börjar gå ner i Tarradalen som på sina håll är otroligt frodig där man får gå bland ormbunkar och blommor som nästan är högre än en själv. Jag trivs bäst uppe på kalfjället eftersom det lät blir varmt, myggigt och blött nere bland växtligheten men det är ändå ganska häftigt att uppleva all den otroliga grönska som finns. I år dokumenterade vi de flesta blommor vi såg och jag har nu försökt kolla upp vilka arter vi såg, så här följer en mängd bilder på olika blommor som vi passerade 🙂

Fjällglim(Silene acaulis)
Fjällglim(Silene acaulis)
Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata)
Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata)
Fjällveronika (Veronica alpina)
Fjällveronika (Veronica alpina)
Rosenrot (Rhodiola rosea)
Rosenrot (Rhodiola rosea)
IMG_9911
Dunört – oklart exakt vilken sort
Fjälltätört (Pinguicula alpina)
Fjälltätört (Pinguicula alpina)
Fjällviol (Viola biflora)
Fjällviol (Viola biflora)
Nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale)
Nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale)
Torta (Lactuca alpina)
Torta (Lactuca alpina)
Lappgullris (Solidago virgaurea ssp. alpestris)
Lappgullris (Solidago virgaurea ssp. alpestris)
Brudsporre (Gymnadenia conopsea)
Brudsporre (Gymnadenia conopsea)
Fjällgentiana (Gentiana nivalis)
Fjällgentiana (Gentiana nivalis)
Fjällsippa ( Dryas octopetala)
Fjällsippa ( Dryas octopetala)
Fjällnejlika (Viscaria alpina)
Fjällnejlika (Viscaria alpina)
Tätört (Pinguicula vulgaris)
Tätört (Pinguicula vulgaris)
Kung Karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum)
Kung Karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum)
Gullbräcka (Saxifraga aizoides)
Gullbräcka (Saxifraga aizoides)

Utöver detta såg vi även mer vanliga blommor som blåklockor, smörblommor, smörbollar, rallarros, hönsbär, förgätmigej och midsommarblomster. För första gången så kunde vi också plocka lite hjortron att äta direkt från myren eftersom de mot slutet  av vandringen faktiskt precis började vara mogna – gott!

Mjölkört/Mjölke/Rallarros (Chamerion angustifolium)
Mjölkört/Mjölke/Rallarros (Chamerion angustifolium)

Känslor av frihet och tacksamhet

Så var vi då tillbaka i civilistationen efter ca 10 dagar ute på fjället då vi vandrat Padjelantaleden från Ritsem till Kvikkjokk samt en bonustur på en dag i Muddus nationalpark.

Vi har haft det fantastiskt bra! Vi har vandrat över vidsträckta fjällhedar, tältat brevid brusande forsar och kristallklara fjällsjöar och vandrat genom manshöga ormbunkar och blommor i Tarradalen. Vi har svettats och vi har frusit, vi har varit blöta och vi har varit trötta men vi har varit glada och nöjda.

IMG_9607

IMG_9783IMG_9800Jag har funderat över vad det är för känslor som kommer när man får vara en längre tid ute i naturen och varför det är så otroligt befriande och lugnande att vara utomhus. En förklaring är att en fjällvistelse ger perspektiv, man har fullt upp med att tillgodose de verkliga behov man har, att vara lagom varm, få sova, vara mätt och vara torr (och helst inte alltför smutsig) så det finns inget utrymme över att fundera på eller irriteras över småproblem som annars finns i vardagen. Och känslan av att vara en liten liten del i den stora vida (fjäll)världen ger mig också ett lugn och en frid – tänk att just jag får vara en del av allt det vackra, att just jag får uppleva det magiskt vackra fjället och dessutom tillsammans med den jag älskar mest. Tacksamhet över att få finnas till och för allt som är mitt liv. Och känslan av frihet, när det inte finns så mycket som distraherar är det lättare att uppleva det som sker just här och nu, upptäckarlusten kommer tillbaka när man helst plötsligt har tid att upptäcka nya blommor man inte tidigare sett, och upptäcka hur kallt och klart vattnet är.

IMG_9733

IMG_9952IMG_0060

Sen ska i ärlighetens namn tilläggas att det inte alltid är så fantastiskt som jag beskrivit, ibland är det bara jättejobbigt för att man är trött och har gått långt, är hungrig eller bara vill komma fram till kvällens tältplats. Men de positiva känslorna överväger de negativa.