Stickad kofta med gröna knappar

Inspirationen till att blogga infinner sig allt mer sällan. Nu har jag i alla fall för ca en vecka sedan lyckas få min senaste kofta jag stickat klart att fastna på bild.

Min allra första kofta som jag stickade var av mönstret Emelie och den har blivit en favorit. Jag tänkte därför att det var vettigt att sticka en till efter samma mönster vilket jag gjort denna gång blev det en brun kofta. Tyvärr har det gått så lång tid sen jag stickade klart att jag glömt bort vad garnet hette (ett jättemjukt merinoullgarn som jag köpte på Syfestivalen i höstas), stickor tror jag att jag använde storlek 3 mm.

Svåraste momentet med att göra en kofta är alltid att välja knappar. Jag hade från början tänkt använda de knappar jag gjort själv i keramik men tyvärr så passade den bruna färgen på knapparna inte alls ihop med den bruna färgen på koftan. Jag köpte istället gröna knappar till koftan som jag är jättenöjd med, de höjer hela intrycket av koftan ett snäpp tycker jag.

Just nu är det av förklarliga skäl inte möjligt att knäppa alla knappar i koftan men jag tror att storleken på koftan egentligen blev precis lagom 🙂

Ett nytt försök att göra tvål

För någon helg sen så gjorde vi ett till försök att göra tvål (vi gjorde ett misslyckat försök för några månader sen) men den här gången hyser jag i alla fall hopp om att tvålen kommer bli bra när den har mognat klart.

Tvål görs genom att blanda olika fetter (fettsyror) med en lutblandning som är väldigt basisk. Vi använde NaOH, mer känt som kaustiksoda, som lut. Denna blandas med vatten vilket är en exoterm reaktion, dvs reaktionen avger värme så det är bra att ha någon form av glasögon som skydd för ögonen och använda blandningskärl som tål värme (tex glas) när man blandar vatten och kaustiksoda. Sedan ska fetterna värmas tills alla är i smält form och när både oljorna och vatten/lut-blandningen är ca 40 grader ska de mixas ihop med varandra under ganska lång tid tills dess att blandningen börjar tjockna(vi använde vår mixerstav). Efter det är det bara att hälla upp i lämplig form, vänta en dag eller två och sedan skära tvålen i lagom stora bitar. Innan tvålen kan användas ska den sedan ligga och mogna (alla lut ska reagera klart med fettsyrorna och vattnet ska torka ut tror jag är anledningen) i 1-2 månader och det gör vår tvål nu.

Vi hade följande proportioner i receptet vi följde

  • Rapsolja 132 g
  • Olivolja 132 g
  • Kokosolja 136 g
  • Vatten 152 g
  • NaOH 57,3 g

Receptet är beräknat utifrån denna sida. Om denna tvål blir bra vilket vi hoppas så har vi nog tvål för flera år framåt 🙂 Det är ju bra men lite tråkigt för det var ganska kul att göra tvål…

Categories DIY

Arbets- och tjänstesamhället

Det påstås ofta att framtiden ska bli hållbar genom att vi får mer och mer av ett tjänstesamhälle, dvs att den ekonomiska tillväxten ska komma från att vi konsumerar tjänster istället för materiella produkter. Även ny teknik påstås vara vår räddning genom att de produkter vi ändå konsumerar kommer att bli mycket effektivare än de är idag. Jag är övertygad om att vi med detta tänk lurar oss själva och därmed inte tar tag i den stora akuta frågan om hur välfärden ska säkras i ett samhälle som inte är beroende av ett ständigt ökande BNP.

Dels tror jag inte på frikopllingen av ekonomisk tillväxt från den produktion/uttag av naturresurser och det avfall/miljöpåverkan som det resulterar i. När vi gör något effektivare har vi en tendens att också konsumera något mer och den miljövinst vi hade äts därmed snabbt upp. Kort sagt det spelar ingen roll om bilarna blir 20% mer effektiva om vi som grupp samtidigt ökar antalet bilar som produceras/konsumeras i motsvarande eller högre takt.

Och någonstans går det en gräns för hur mycket tjänster som vi kan konsumera (och var kommer egentligen alla pengar som människor ska lägga på att konsumera tjänster ifrån?). Vi har redan inkluderat mer och mer av det som tidigare var obetalt hemmaarbete i arbetsmarknaden som att ta hand om gamla, städa, läsa läxor och mycket mycket mera och det säger sig självt att inte heller tjänstesektorn kan öka i all oändlighet. Framförallt ifrågasätter jag vad vi som människor vinner på att konsumera mer och mer tjänster? Till slut är vi helt reducerade till att bara vara konsumenter och har tappat all kunskap och förståelse för hur vi själva kan klara att göra grundläggande saker. För egen del så känns livet väldigt meningslöst om det bara går ut på att jobba åt någon annan för att få pengar för att kunna köpa tjänster för att utföra det jobb jag hade kunnat göra själv om jag inte hade behövt jobba så mycket, det känns liksom helt bakvänt. Med ett sådant upplägg tappar man tillfredsställelsen och kreativiteten i att kunna göra saker på egen hand, det skänker mening att ta hand om och fixa med saker i sin nära omgivning och vardag. Och jag tror det påverkar oss negativt socialt om vi så fort vi behöver hjälp med något måste betala för att få den tjänsten utförd. När pengar är inblandade skapar det inte samma samhörighet som att hjälpa människor i sin närhet utan att pengar är inblandade (vilket vi skulle ha tid till att göra mer om vi inte alla jobbade i tjänstesamhället med att utföra tjänster mot betalning åt människor vi inte känner…).

Jag finner det otroligt frustrerande att den stora frågan vi alla borde prata om ständigt undviks och förnekas, alla andra förbättringar vi kämpar med att göra för att minska vår klimatpåverkan blir liksom bara krusningar på ytan om vi inte tar itu med grundproblemet – ständigt ökade uttag av naturresurser på en ändlig planet är en helt omöjlig ekvation. Låt oss prata om det istället för att bara prata om hur ny teknik som tex elbilen ska lösa alla våra problem. Tekniken kommer inte att rädda oss.

Uppdatering odling

Snart är det maj och med andra ord är det ju faktiskt inte så långt tills dess att allt man sått (och det ogräs man försökt rensa bort) börjar växa ordentligt och frodas. Jag har äntligen skissat upp hur årets planteringar kan tänkas bli och idag har vi satt ner potatis och scharlottenlök i jorden.

Här hemma så förodlar vi en hel del plantor: chili, paprika, tomat, aubergine, fänkål, purjolök och några stackars små förtvinade lökplantor sådda från frön.

Det kommer dock bli ännu fler plantor så småningom när även alla sorters kål och squash och gurka ska försås här hemma, då kommer vi väl inte få plats själva vid köksbordet eller vardagsrumsbordet.

Och på balkongen börjar myntan redan att växa till sig.

”Hot sauce” på vår egen chili

Våren och så småningom sommar börjar ju faktiskt vara på väg, även om kylan och snön gjort en liten come-back de senaste dagarna, och det betyder att det är dags att börja rensa frysen på det som är kvar från förra årets skörd. En hel del av den chili av sorten Hot Lemon som vi odlade på balkongen förra året hamnade in i frysen eftersom de mognade successivt och vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med dem. Där har de legat tills de förra helgen fick komma fram och tinas för att sedan kokas ihop till en supergod superstark chilisås!

Vi följde ungefär detta recept:

  • 500 g chilifrukter
  • 1 gul lök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 150 ml vitvinsvinäger
  • 100 ml vatten
  • 1 tsk salt

Först grovhackar man chili, lök och vitlök. Sedan tillsätter man alla ingredienser i en kastrull och kokar i ca 5-10 min. Efter det ställs röran in i kylen i några dagar innan man pressar röran genom en sil för att få bort de grövsta bitarna och kärnorna.

Vi tyckte att det var en hel del frukkött mm kvar i det som vi rensat bort så vi kokade helt enkelt kärnorna/fruktköttet en gång till med ny vinäger och vatten och silade en gång till.

Resultatet blev en supergod fruktig men väldigt stark (ungefär som tabasco skulle jag gissa på) chilisås. Nu vet vi vad vi ska göra med de starka chilisorter som vi odlar!

Vårhelg

Mars har blivit april och våren verkar ha gjort sitt intåg på en gång. Jag inledde april med att ta en morgonpromenad i dimman/regnet som ju är fantastiskt väder för att ta fina fotografier i så kameran fick följa med på morgonpromenaden.

Efter det var jag på klädbytardag som Naturskyddsföreningen anordnande på massa olika platser i Sverige och lämnade in 6 st gamla klädesplagg jag inte längre använder och kom tillbaka med 4 ”nya” tröjor. Ett bra byte tycker jag, överskottet skänktes sedan vidare till Myrorna. Jag har inte kommit iväg tidigare år på klädbytardagen så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det funkade överlag bra. Det var mycket folk så det var bra ruljans på vilket utbud som fanns, utbudet ändrades ju allt eftersom och var väldigt blandat. Både snyggt och fult, bra kvalitet och sämre kvalitet. Jag tycker konceptet är utmärkt, det förlänger ju klädernas livslängd innan de hamnar i soporna.

På kvällen var jag bjuden på tjejparty hemma hos en kompis. Jag kände i princip bara värdinnan och det här med att mingla med helt okända personer är verkligen inte min starka sida så jag var inte helt bekväm med situationen innan jag gick dit. Men det visade sig vara ett mycket trevligt gäng och kvällen blev en rolig tillställning där vi både fick höra en del uppträdanden, sjunga allsång, lära oss virka, blåsa ballonger och gå en kurs i hur man niger i olika delar av världen!

Söndagen blev årets första dag på kolonilotten där vi fixade en del inför kommande odlingssäsong, vädret var ju riktigt härligt med sol och varma vårvindar.

Sammanfattningsvis en mycket bra helg!

Klimatångest

Klimatångest. Ett ord som är på mångas läppar. Kanske kan det beskrivas som känslan att det känns svårare och svårare att känna meningsfullhet i vardagen och i detta samhälle? Känslan av att plötsligt ha genomskådat den fasad som samhället matat mig med att tro är meningen, som att allt bara varit ett påhitt och kanske känner jag mig i viss mån lurad? Vad är det för mening med att plugga hårt och mycket för att få ett eftertraktat välbetalt jobb om det jag gör inte känns meningsfullt? När det känns som att det mesta som försiggår i samhället bara bidrar till miljöförstörelse och så oändligt mycket arbete läggs ner på miljöförstörande verksamheter bara för att tillgodogöra behov vi blivit ilurade att vi har? Behöver vi verkligen en ny mobiltelefon, ett ny galleria, en resa till Thailand, ett nytt kök eller ett dyrt gymkort? Så mycket görs bara för att upprätthålla status qou när vi borde ställa oss frågan om det verkligen är det vi vill? Ekosystemen i världen står under ofantlig press och varje månad noteras värmerekord för planeten och ändå fortsätter vi bara som förut. Jag får inte ihop det, hur vi kollektivt kan blunda och skylla på andra. Hur ingen verkar våga se helheten, hur människor kan vara så tillfreds?

Jag har funderat en del kring drivkrafter, varför vi gör som vi gör? Hur mycket av det vi gör väljer vi egentligen själva? I mångt och mycket anpassar vi oss och gör omedvetet det vi förväntas göra. Med risk för att uppröra en del känslor eftersom diskussionen kring att flyga och resa runt världen verkar vara ömma tår för de flesta. Hur kan det komma sig att många verkar tycka att en resa utomlands är en rättighet? Sett ur ett större perspektiv så är det ju fullkomligt orimligt med 7 miljarder människor på jorden som dessutom ska hålla på att flyga kors och tvärs över jorden för att få avkoppling och uppleva vacker natur (samtidigt som resandet bidrar till förstörelse av just den vackra natur vi säger oss vilja uppleva). Vi borde satsa på att vara nöjda med det vi har i vår omgivning. Jag är till lika stor del en del av detta samhälle(den ekonomiskt privilegierade delen) och dess normer och har därmed rest och flugit alldeles för mycket. Har funderat på vad det var som fick oss att så väldigt gärna vilja resa till Nya Zeeland och till Japan och jag tror att det mycket handlade om att det var lite vad som förväntades, vi hade plötsligt den ekonomiska möjligheten och folk i vår omgivning (kollegor m.m.) i liknande situation hade gjort långa resor och långa resor ger status och blir ett samtalsämne. Jag är inte säker på att vi hade gjort samma val idag. Därmed inte sagt att både resan till Nya Zeeland och resan till Japan var dåliga, vi hade fantastiska veckor borta och fick uppleva en massa saker. Men jag är ganska säker på att vi hade kunnat få liknande upplevelser (eller helt annorlunda men därmed inte sagt sämre) på betydligt närmare håll.