En trasig grep och ett systemfel

Efter drygt ett års användning har vår grep gått sönder på så sätt att en av ”tänderna” (vad är den korrekta benämningen?) blivit väldigt sned och pekar åt fel håll vilket gör grepen svår att använda.

Min första(och enda) tanke var ”Jaha, då måste vi åka och köpa en ny, vad jobbigt” tills Patrik påpekar att det inte borde vara så svårt att laga om man bara hade haft de rätta verktygen. Och då slår det mig hur sjukt det är att min första tanke är att kasta den vi har och köpa en ny. Jag tycker inte att det konstigt att min första tanke är så men det är helt sjukt att det är så vi blivit upplärda och helt sjukt att det faktiskt skulle kräva både mer av min tid och sannolikt mer av mina pengar att få grepen lagad än att åka och köpa en helt ny. Vilket resursslöseri!

Tänk om det i varje stad/by hade funnits en smed (och en skomakare, skräddare m.m.) dit man enkelt hade kunnat gå och få sin grep lagad istället för att kassera hela skaftet som jag gissar kommer eldas upp om man lämnar in den på återvinningsstationen. Metallen hoppas jag återvinns men frågan är väl om den först skickas runt hela jorden innan den smälts ner och omvandlas till något nytt som sen ska transporteras tillbaka hit. Jag påstår inte att allt var bättre förr, det finns mycket i dagens samhälle jag inte skulle vilja vara utan, men vissa saker vi tappat bort. Vi har kunnat glömma och tappa bort dessa saker pga att vi kunnat använda den ändliga energi som finns lagrad i kol och olja för att upprätthålla det komplexa system av transporter mm som krävs för att göra det möjligt för mig att enkelt köpa en ny grep på Bauhaus. Men oljan är ändlig och framförallt så förstör vi för oss själva genom att använda den och därför borde vi värdera upp de resurser (som tex min grep) som vi använder och inse vilket enormt arbete som ligger bakom produktionen av tex en ny grep. Men det skapar inga snabba pengar och ingen tillväxt att reparera grepar och därför blir det enligt marknadens logik inte gjort. Jag hävdar bestämt att vi borde lyssna på annat än marknaden då och då. Sunt förnuft till att börja med.

wp-1477420392889.jpg

wp-1477420452471.jpg

Blixtlås förkortade och isydda

Jag har övat mig lite i att både sy i blixtlås och att förkorta olika typer av blixtlås. Jag dels sytt en ny plånbok och dels sytt en innerväska till en väska jag virkade för massor med år sen.

För plånboken behövde jag förkorta ett vanligt litet blixtlås i plast. Det görs helt enkelt genom att sy ett nytt stopp i nedre delen av blixtlåset (så långt du vill ha det), jag sydde bara förhand några gånger med kraftig sytråd fram- och tillbaka över blixtlåset.

img_0761

För väskan så hade jag köpt ett kraftigare blixtlås med metallpiggar som dock visade sig vara några centimeter för långt. Blixtlås i metall förkortas uppifrån, jag följde instruktioner längst ner i denna beskrivning och det funkade bra. Väskan går nu att stänga och känns genast mer användbar, jag har också förstärkt remmen så att den inte tänjs ut om man bär tunga saker i väskan vilket var en risk förut.

img_0762

img_0763

img_0764

 

 

Leka med färger 

Experimenterar med färger såhär en tråkig gråmulen tisdagkväll. Försöker (liksom på andra områden i livet) att släppa mina krav och förväntningar på hur det ska bli och se ut och helt enkelt bara observera hur färgerna funkar tillsammans. Det går sådär men är i alla fall en trevlig sysselsättning såhär i höstmörkret 🙂

Kategorier Okategoriserade

Mångfald

Naturens mångfald och variation är så mycket större än vad vi ibland luras till att tro. Mångfald, småskalighet och variation är också det som gör oss mindre sårbara vid plötsliga förändringar och därför något som jag tycker bör prioriteras mycket högre än vad det gör idag.

wp-1476798443016.jpg
Morötter och betor i olika färg, storlek och form!

Mångfald som styrka gäller inte bara för morötter utan i minst lika hög grad oss själva. Tänk om vi bara kunde få tillåtas vara så annorlunda vi faktiskt är och inte behöva stöpas efter samma samhällsmall allihopa – det är något att sträva efter!

img_0617

 

 

 

Från blålera till keramik

Kommer ni ihåg att jag experimenterade med blålera i somras? I helgen var vi uppe i sommarstugan igen och där hittade jag mina två skålar som nu torkat sen jag lämnade dem i somras då de såg ut så här:

IMG_0282

När jag nu kollade till mina skålar så hade en tyvärr spruckit i botten men den andra var hel och torr (tyvärr var det den mest skeva och snea som var hel…). Efter att ha läst att det ska gå och bränna blålera i öppen eld så provade jag helt enkelt att stoppa in skålen i kaminen. Först fick den stå bredvid elden och när det blivit glödande aska/kol så sköt jag in den mot hörnet och staplade upp ny ved runt. Nästa dag gjorde jag om samma procedur men då ställde jag den upp och ner så att botten skulle bli ordentligt varm också. Till min stora glädje så verkar det som att det faktiskt har fungerat, skålen har blivit vackert aprikosrosa/brun, dvs en helt annan färg än den blågråa leran.

img_0664

Jag har också sänkt ner skålen i en kastrull med vatten för att se om den skulle lösas upp till lera igen (vilket ju skulle betyda att jag misslyckats) men det har den inte gjort! Jag skulle därför vilja påstå att jag faktiskt lyckats att förvandla blålera från bottenhavet till keramik vilket känns stort.

img_0667

Kontakten med människor genom tusentals år tillbaka känns plötsligt mycket närvarande. Jag behöver dock mycket mer träning innan mina krukor blir lika vackra som de som gjordes på stenåldern… men nu vet jag i alla fall att det fungerar 🙂

Skålen som spruckit materialåtervanns på bästa tänkbara sätt genom att jag helt enkelt kastade tillbaka den ner i havet där jag plockat upp leran tidigare i somras.

wp-1476204995902.jpg