Kommer ni ihåg att jag experimenterade med blålera i somras? I helgen var vi uppe i sommarstugan igen och där hittade jag mina två skålar som nu torkat sen jag lämnade dem i somras då de såg ut så här:

När jag nu kollade till mina skålar så hade en tyvärr spruckit i botten men den andra var hel och torr (tyvärr var det den mest skeva och snea som var hel…). Efter att ha läst att det ska gå och bränna blålera i öppen eld så provade jag helt enkelt att stoppa in skålen i kaminen. Först fick den stå bredvid elden och när det blivit glödande aska/kol så sköt jag in den mot hörnet och staplade upp ny ved runt. Nästa dag gjorde jag om samma procedur men då ställde jag den upp och ner så att botten skulle bli ordentligt varm också. Till min stora glädje så verkar det som att det faktiskt har fungerat, skålen har blivit vackert aprikosrosa/brun, dvs en helt annan färg än den blågråa leran.

Jag har också sänkt ner skålen i en kastrull med vatten för att se om den skulle lösas upp till lera igen (vilket ju skulle betyda att jag misslyckats) men det har den inte gjort! Jag skulle därför vilja påstå att jag faktiskt lyckats att förvandla blålera från bottenhavet till keramik vilket känns stort.

Kontakten med människor genom tusentals år tillbaka känns plötsligt mycket närvarande. Jag behöver dock mycket mer träning innan mina krukor blir lika vackra som de som gjordes på stenåldern… men nu vet jag i alla fall att det fungerar 🙂

Skålen som spruckit materialåtervanns på bästa tänkbara sätt genom att jag helt enkelt kastade tillbaka den ner i havet där jag plockat upp leran tidigare i somras.