Förra helgen sydde jag upp gardinerna som hängt i sovrummet i något år eller så. De var (med betoning på var) en knapp decimeter för långa. När jag sytt upp dem tänkte jag att det var lika bra att slängde in dem i tvättmaskinen också för att få ur lite damm. Sagt och gjort. Nästa gång borde jag göra i omvänd ordning…
Men men, det är väl bara till att lägga ner det jag sydde upp, men det får vänta ett tag … ett år eller så…
Trots seglivad förkylning som inte verkar vilja ge sig utan nu kommit in i en andra fas har jag under helgen haft massor med inspiration och sytt ihop en ny kjol och kommit en bra bit på nästa stickade kofta som nu finns på stickorna. Igår hittade jag en stor tygaffär i Sundbyberg där jag efter mycket om och men lyckades hitta ett tyg jag var nöjd med som nu har blivit en kjol.
Jag är sugen på att sy en klänning också men det är så sjukt svårt att hitta något tyg som jag tycker passar som klänning så vi får väl se om jag kommer lyckas med det någon gång…
Idag har jag suttit i soffan och sytt/stickat och samtidigt följt alla som kämpar ute i vasalopps-spåren, jag är inte alls avundsjuk och skulle absolut inte vilja vara där ute, jag tror Vasaloppet görs bäst hemma från soffan… 🙂 Jag har kommit en bra bit på koftan som jag tycker verkar bli riktigt bra!
Nu hoppas jag på att bli frisk så att jag kan börja träna igen, har under veckan trott på morgonen att – nu är jag frisk! Sedan har jag gått upp och efter en halvtimme fått en hostattakt och insett att det nog är bäst att avboka träningspasset och tyvärr verkar det fortsätta så under nästa vecka också eftersom jag idag har ont i halsen igen… Men men, jag ser fram emot Japan-semester som nu bara är 5 veckor bort!
Jag har sen förra veckan börjat gå fram och tillbaka till jobbet varje dag, vilket ju faktiskt är fantastiskt bra vardagsmotion. Nu är det dessutom ljust både till och från jobbet! Jag kunde väl kanske önska mig en lite roligare väg, är lite för mycket vägar och bilar men jag tror det blir trevligare när det blir grönt på träden så småningom. Jag passade på att fota mina vantar som nu är färdiga på väg till jobbet igår, på bilderna syns bara vänster vante men jag kan intyga att det finns en högervante också men det var lite trixigt att fota båda händerna samtidigt…
![20140226_075801[1]](https://tankar.djungeln.org/wp-content/uploads/2014/02/20140226_0758011.jpg)
![20140226_075812[1]](https://tankar.djungeln.org/wp-content/uploads/2014/02/20140226_0758121.jpg)
Garnet är Alta moda Alpacka och stickor har jag nu lyckats glömma vilka jag har använt, 4 mm kanske? Vantarna är i alla fall jättemjuka och sköna, inte alls sträva och hårda som det brukar bli när jag stickar två-färgat. Mönstret har jag hittat på själv. Nu gäller det bara att hitta denna mössa som är mystiskt försvunnen, vantarna skulle ju matcha den var tanken!
Det där med att februari ska vara en vintermånad verkar för övrigt inte gälla i år för snödropparna är snart överblommade
![20140226_080310[1]](https://tankar.djungeln.org/wp-content/uploads/2014/02/20140226_0803101.jpg)
Ja, som sagt gifter man sig uppe på ett fjäll så måste det väl kompenseras med vistelse djupt nere i berget! Igår åkte vi framåt eftermiddagen upp mot Sala, trots lite envisa förkylningar på ingång, och var framme vid 16-tiden. Vi hann med att få ett vanligt rum på STF-vandrarhemmet vid gruvan och sen ta en promenad i gruvområdet i det fina skymningsljuset
Vandrarhemmet var för övrigt också jättefint, ett nästan 100 år gammalt trähus som hade renoverats men ändå hade kvar mycket av det gamla, tex spisen i köket. Men det var ju inte där vi skulle sova…
Efter att ha ätit middag på Måns Ols värdshus mötte vi upp vår guide vid vandrarhemmet kl 20.00 och tog sen hissen ner till gruvans 155 meters-nivå. Hissen tog drygt 4 min. Väl nere så lämnade vi av våra saker i ”Gästabudssalen” där vi sen skulle sova. Sedan gick vi runt i gruvan, ca 1 km, och fick se en massa salar och trånga gångar. Det häftigaset var nog eko-salen där det som namnet avslöjar ekade väldigt väldigt mycket, guiden började sjunga och det lät som en hel kör.
Sen blev vi lämnade i gruvan (dock med en radiolänk upp till vandrarhemmet). Vi hade fått en vickningskorg så vi dukade upp med ostar, choklad och skålade i mousserande vin, det var inte läskigt inne i själva salen, var bara en väldigt märklig känsla att ”jaha, här sitter vi en helt vanlig lördagkväll…”. Däremot var det läskigt att gå till toaletten som låg ca 50 bort i beckmörkret genom gruvgångar – dit gick jag inte själv… och inte utan dubbla ficklampor…
Jag somnade och även om jag vaknade en del (som nog till viss del berodde på förkylning med ont i halsen) funkade det bra att sova nere i gruvan. Klockan 8 kom guiden ner med en frukostkorg och klockan 9 blev vi upphämtade och det var ganska skönt att komma upp och se att solen och världen fanns kvar 🙂
Så, tack för denna bröllopspresent som överträffade våra förväntningar!
”Just because it is black in the dark
doesn´t mean there´s no color”
Vad kan vara bättre än att få sig en välbehövlig energikick såhär i februariregnet? Konserten med Laleh på Hovet ikväll var en riktigt energikick! Hennes konserter är väldigt annorlunda jämfört med andra vi brukar gå på (Kent, Winnerbäck, Hellström). Hon hann med att byta kläder minst 4 gånger, sväva 1 meter ovanför marken, slå på trummor, spela gitarr, spela piano, läsa upp en låt i diktform, dansa och sjunga. Och hela tiden byta väldigt snabbt mellan lugn och stillsam stämning och låtar där hon studsade runt på scenen. Sammantaget väldigt bra och lika flummigt som jag förväntade mig 🙂
Tankedjungeln 