Matsvinn

Att börja sortera matavfall har fått mig att tänka mer kring just mat och vad som slängs. I förra veckan lånande jag boken ”Svinnlandet” skriven av Andreas Jakobsson som handlar om just det stora matsvinnet som finns ute i butiker, i produktionsskedet och hemma hos oss alla. I boken skriver han om hur otroligt mycket mat som slängs av butiker eftersom varor börjar närma sig bäst före datum eller att grönsaker har fel färg eller form och om hur han själv till stor del lever på dumpstrad mat (mat som plockats upp ur containrar hos mataffärer). Även om jag själv inte har några planer på att börja med dumpstring så fick boken mig att tänka till, det är ju ganska sjukt att stora mängder fullt ätbar mat slängs eller i vissa fall förstörs samtidigt som en del människor går hungriga. Det är ju som alltid svårt att som enskild person göra helt rätt när det är hela systemet som behöver förändras men det jag tar åt mig av är att börja strunta i bäst före datum och i stället lukta och smaka på maten (vilket jag oftast redan gör idag), kanske inte alltid välja den perfekta tomaten i affären utan kanske den som ser lite konstig ut. Sen har jag en ambition att försöka äta mer säsongsanpassat vilket jag tycker är svårt, det blir liksom en faktor för mycket att tänka på när man ska komma på vad man ska äta. I just den här frågan skulle jag önska att affärerna till viss del gick före, för som det så klokt sägs i boken ”Vem blir egentligen lyckligare av att äta färskpotatis i mars?” eller för den delen jordgubbar i januari? Det kanske inte är rimligt att allting går att köpa jämt? Jordgubbarna smakar ju mycket bättre när de är i säsong plus att själva längtan efter att få äta jordgubbar också gör att de blir ännu godare.

Hur som helst så tycker jag att boken var klart läsvärd och gav inblick i en annan värld och gav en hel del nya intryck så den kan jag rekommendera.

Vad är framgång?

Vad är egentligen framgång? Hur definierar vi framgång och varför gör vi det på det sättet? Vi har sedan barnsben blivit matade med att vi ska se upp till människor som ”blivit något”, som studerat och fått ett fint välavlönat jobb, som får umgås med kända människor, som kan köpa det finaste huset och åka på de häftigaste resorna. Det är dessa människor som är framgångsrika och vi har blivit matade med att det är dessa värden som vi ska eftersträva i livet. Det är klart att vi alla kämpar för att nå detta för vem vill inte bli framgångsrik? Problemet är bara att vi kanske helt har missförstått det där med vad som faktiskt är framgång.

För mig har det långsamt blivit tydligare att det är något helt annat som är framgång, något helt annat som jag vill eftersträva. Jag har börjat omvärdera min syn på världen och på människor omkring mig. För mig är det mer framgång att våga välja det sätt man vill leva på utan att bry sig så mycket om vad andra lägger för värdering i ens val. Framgång kan vara att välja bort, att ägna sig åt det man brinner för även om det innebär att kämpa och befinna sig långt från det samhället definierat som ”framgångsrikt”. Det är möjligt att jag befinner mig i någon form av 30-års-kris(den har i så fall pågått ganska länge nu…), men ska vi verkligen ägna så mycket av vår så dyrbara tid åt att jobba för att tjäna mer pengar för att kunna köpa mer prylar som inte gör oss lyckliga? Finns det inte något mer att eftersträva? Hur ska vi leva våra liv på bästa möjliga sätt? Vi är alla en del av samhället och måste såklart i viss mån anpassa oss till det samhälle vi lever i, men det betyder inte att saker måste vara på ett visst sätt ”för att det alltid har varit så”. Jag önskar att fler kunde ta sig tid till reflektion och göra fler aktiva val i livet (och det aktiva valet kan mycket väl vara att inte förändra något) för då tror jag att begreppet framgång sakta skulle ändra innebörd.

Jag har nu till våren skaffat mig 4 extra timmar per vecka till reflektion för nu jobbar jag 36 istället för 40 h per vecka. Och bara den lilla förändringen har varit så otroligt mycket mer normbrytande än vad jag kunnat ana. Att vara duktig, att prestera, att vara framgångsrik ligger så djupt rotat inom oss alla och inom mig att det är svårt att skaka av sig känslan av att fuska, av att inte vara framgångsrik och jag måste påminna mig själv om att jag gör det jag tror är bäst och helt enkelt ska strunta i vad andra tycker. Och 4 timmar extra per vecka att vara ute i naturen kan ju inte vara fel!

IMG_3897

 

Möjlighet istället för hot!

Det senaste året har insikten om att vi, alla människor på jorden, lever över våra resurser och över vad jorden på lång sikt klarar av slagit mig mer och mer. Den sk overshoot day, när vi använt upp årets naturresurser och istället lånar av kommande generationer, inträffade 2015 redan i augusti. Av detta blir det endast en notis i tidningen som snabbt glöms bort. Att det är så är för mig en stor gåta, hade det varit en ekonomisk fråga så hade många fler slagit larm och pratat om att kraftfulla åtgärder behövs. Hur kan det komma sig att vi skapat ett samhälle där det är okej att leva över de naturresurser som finns? Där ekonomin alltid går före ekologin? Gör det oss verkligen lyckliga?

Ett av de stora problemen tror jag är att många är rädda för den förändring som krävs, för framtiden beskrivs alltid som ett hot inte som en möjlighet till förbättring. Istället för att beskriva allt det vi måste ”offra” och ge upp (äta mindre kött, flyga mindre, köra mindre bil m.m.) borde vi prata om de fantastiska möjligheter till ett bättre liv som framtiden skulle kunna erbjuda! Ja, vi behöver ändra vår livsstil men kan det inte vara så att den förändringen kan leda till något positivt? Med ett fortsatt högteknologiskt samhälle krävs mindre och mindre mänsklig arbetskraft för att producera de värden (mat, samhällsfunktioner, produkter) som vi behöver för att leva ett gott liv, vilkert ju innebär en stor potiential till mer fri tid för oss individer. Och tid är ju egentligen det värdefullaste vi har. Det är det enda vi har.

Men just nu sitter vi fast, fast i det ekonomiska system som idag styr världen. Vi är så indoktrinerade i att det är det enda system som fungerar att många inte ens vågar(eller hinner) tänka i andra banor. Problemet är ju bara att det är falsk marknadsföring för nuvarande system fungerar inte, för utan hållbara ekologiska system kan vi inte upprätthålla ett hållbart ekonomiskt system. Min önskan är att vi påbörjar förändringen nu, innan systemen brakar sönder, för det blir sannolikt inte lättare ju längre vi väntar.  Och för att åstadkomma förändring behöver vi tro på att det är möjligt, vi behöver stärka vårt kollektiva självförtroende. Människan har genom tiderna klarat otroligt många utmaningar så vad väntar vi på?

Låt oss börja prata om potentialen och om möjligheterna som väntar i framtiden om vi bara väljer att se dem.

IMG_7788

Handla genom att inte handla!

Idag uppmärksammas som en köpfri dag på flera ställen i världen. Vi matas hela tiden med budskapet att vi ska jobba mera för att kunna köpa/unna oss fler prylar som ska göra oss lyckligare. Men blir vi verkligen lyckligare? Själv har jag det senaste 2 åren sakta men säkert börjat reflektera kring vilka saker jag köper och kanske framförallt varför jag köper dem. Det har lett till att vi kraftigt minskade inköp och att de prylar som ändå hittar hem hit bättre uppfyller de praktiska behov som finns. Att inte köpa saker har inte gjort mig olyckligare, det skapar snarare en känsla av frihet, att det är mina behov som styr istället för samhällets förväntningar (även om jag såklart till viss del påverkas av detta eftersom jag lever och verkar i samhället).

Så börja reflektera över varför du köper saker. Behöver du dem? Kan du lösa problemet på annat sätt istället? Kanske blir du lyckligare av att lägga din tid på annat än på att köpa saker?

Handla genom att inte handla så sparar vi lite av vår fantastiska planets begränsade resurser 🙂

Sarek 13 (1 av 1)

IMG_5479

wpid-20150605_221207.jpg

En bra dag!

Vilken otroligt skön dag det har varit idag, tänk vad 4 timmar ledigt kan göra! Det känns som att jag har hunnit med hur mycket som helst. Efter lunch åkte vi ut till vår odlingslott för att skörda grönkål, vi kom hem med en påse grönkål och en påse jordärtskockor. Eller i alla fall vad vi tror är jordärtskockor, de stod i ett bortglömt hörn av lotten med över 2 m höga blomstänger. De ser i alla fall ut exakt som jordärtskockor så jag tänker att vi får väl provsmaka, hoppas det inte är en giftig förväxlingsväxt…

wpid-img_20151030_180929.jpg

Sen har jag hunnit dricka te och äta bullar och sen gått igenom hela min garderob. Jag rensade ju ut massor med kläder i våras som sen har legat förvarade uppe i förrådet. Det är faktiskt lite sjukt att jag kunde rensa ut så mycket kläder som jag överhuvudtaget inte har saknat en enda gång. Jag plockade ner de två sopsäckarna och sorterade i vad som ska slängas, sparas och skänkas. Det var i princip en stickad tröja, en kjol och en klänning som jag nu tog tillbaka till min garderob, resten har jag inget behov av. För att belysa vidden av hur mycket kläder som bara tar upp onödig plats i våra garderober (jag har ju aldrig varit någon som tyckt om att shoppa kläder men min garderob innehöll ändå väldigt mycket) så gjorde jag en lista på antal plagg som jag rensat ut:

Slängs (textilåtervinning): 22 linnen/t-shirts, 18 långärmade tröjor/skjortor, 7 kjolar, 2 byxor, 2 shorts, 7 par skor

Bortskänkes: 6 kjolar, 2 klänningar, 5 långärmade tröjor, 1 par byxor

Kvar i min garderob finns nu (träningskläder och underkläder undantaget): 4 par byxor, 6 kjolar, 6 klänningar, 15 linnen/t-shirts, 14 långärmade tröjor/skjortor samt 10 par skor

Jag betvivlar ju själv att jag faktiskt behöver 10 par skor men det kändes som att jag då och då använder alla par jag har så då tyckte jag det var dumt att rensa bort fler än så.