Det senaste året har insikten om att vi, alla människor på jorden, lever över våra resurser och över vad jorden på lång sikt klarar av slagit mig mer och mer. Den sk overshoot day, när vi använt upp årets naturresurser och istället lånar av kommande generationer, inträffade 2015 redan i augusti. Av detta blir det endast en notis i tidningen som snabbt glöms bort. Att det är så är för mig en stor gåta, hade det varit en ekonomisk fråga så hade många fler slagit larm och pratat om att kraftfulla åtgärder behövs. Hur kan det komma sig att vi skapat ett samhälle där det är okej att leva över de naturresurser som finns? Där ekonomin alltid går före ekologin? Gör det oss verkligen lyckliga?

Ett av de stora problemen tror jag är att många är rädda för den förändring som krävs, för framtiden beskrivs alltid som ett hot inte som en möjlighet till förbättring. Istället för att beskriva allt det vi måste ”offra” och ge upp (äta mindre kött, flyga mindre, köra mindre bil m.m.) borde vi prata om de fantastiska möjligheter till ett bättre liv som framtiden skulle kunna erbjuda! Ja, vi behöver ändra vår livsstil men kan det inte vara så att den förändringen kan leda till något positivt? Med ett fortsatt högteknologiskt samhälle krävs mindre och mindre mänsklig arbetskraft för att producera de värden (mat, samhällsfunktioner, produkter) som vi behöver för att leva ett gott liv, vilkert ju innebär en stor potiential till mer fri tid för oss individer. Och tid är ju egentligen det värdefullaste vi har. Det är det enda vi har.

Men just nu sitter vi fast, fast i det ekonomiska system som idag styr världen. Vi är så indoktrinerade i att det är det enda system som fungerar att många inte ens vågar(eller hinner) tänka i andra banor. Problemet är ju bara att det är falsk marknadsföring för nuvarande system fungerar inte, för utan hållbara ekologiska system kan vi inte upprätthålla ett hållbart ekonomiskt system. Min önskan är att vi påbörjar förändringen nu, innan systemen brakar sönder, för det blir sannolikt inte lättare ju längre vi väntar.  Och för att åstadkomma förändring behöver vi tro på att det är möjligt, vi behöver stärka vårt kollektiva självförtroende. Människan har genom tiderna klarat otroligt många utmaningar så vad väntar vi på?

Låt oss börja prata om potentialen och om möjligheterna som väntar i framtiden om vi bara väljer att se dem.