Det finaste vi har

Det är svårt att veta hur jag ska börja skriva detta inlägg, men nu är hon efter en lång väntan äntligen här. De 25 juli föddes Alma och det har nu gått ca två veckor sedan dess. Känslorna har svallat åt alla möjliga håll men börjar kanske så smått att stablilisera sig, det är fantastiskt, mysigt, jobbigt, tröttsamt, oroligt och underbart. Varför välja en känsla när man kan pendla mellan allihopa?… 😉

Det känns nu ganska ofattbart att hon fick plats i min mage?

Annonser

Galenskap?

Det är mycket som är konstigt i den här världen. Lyssnar på tal från Almedalen där budskapen är att de ekonomiska klyftorna och fattigdomen i Sverige ska bekämpas genom sänkta lägstalöner, att det är bara är fattigdomen som ska bekömpas inte rikedomen (som om inte jämlikhet innefattar båda begreppen).

Det är tydligen viktigt att också skapa jobb (som vi idag inte har något behov av och klarar oss bra utan) så att folk kan få fika, diskutera senaste säsongen av Skam med varandra och få semester. I DN läste jag för någon vecka sen att ett exempel på en sådan typ av jobb skulle vara att se till någons hus medan de är på utlandssemester, detta ska göras till en låg lön samtidigt som husägaren som är på utlandssemester får göra Rut-avdrag.

Det är också tydligen olagligt och straffbart att utan någon form av ekonomisk ersättning hjälpa en människa att återförenas med sina nära och kära. Bara för att de råkat befinna sig på olika sidor av våra mänskligt påhittade landsgränser.

I tidningen läser jag om att det i Japan forskas på att ta fram robotbin för att i framtiden pollinera våra grödor.

Jag tycker att hela världen verkar ha blivit totalt galen.

Mitt sunda förnuft säger mig att ekonomiska klyftor borde minskas genom sänkta högstalöner och höjda lägstalöner. Det resonerar som så att det kanske kan finns andra sätt för människor att finna gemenskap och fika tillsammans än att vara fast på en arbetsplats och till låg lön göra sådant arbete som egentligen inte behövs? Det frågar sig om det inte vore bättre att ändra jordbrukssystemet så att våra bin och humlor har en bättre chans att må bra är att lura oss själva med tron på att tekniken kan lösa allt?

Kanske är det jag som är galen. Men jag tror inte det, jag tror att det är världen som är galen.

Uppdatering

Här händer det inte så mycket, eller i livet händer det som vanligt massor men det blir inte längre nedskrivet och publicerat här.  Jag har senaste månaden ägnat mig åt att vara på kort-semester uppe i Höga Kusten, sy kjolar, linne och en klänning, vara på 90-års firande i Borås, rensa ogräs och så en massa saker på lotten, sy en bovete-madrass till spjälsäng(kanske kommer ett eget inlägg om det), säga hej då till jobbet för ganska lång tid framöver, fira midsommar och spana in hur bygget av husen vi ska flytta till november går.

 

Stickad kofta med gröna knappar

Inspirationen till att blogga infinner sig allt mer sällan. Nu har jag i alla fall för ca en vecka sedan lyckas få min senaste kofta jag stickat klart att fastna på bild.

Min allra första kofta som jag stickade var av mönstret Emelie och den har blivit en favorit. Jag tänkte därför att det var vettigt att sticka en till efter samma mönster vilket jag gjort denna gång blev det en brun kofta. Tyvärr har det gått så lång tid sen jag stickade klart att jag glömt bort vad garnet hette (ett jättemjukt merinoullgarn som jag köpte på Syfestivalen i höstas), stickor tror jag att jag använde storlek 3 mm.

Svåraste momentet med att göra en kofta är alltid att välja knappar. Jag hade från början tänkt använda de knappar jag gjort själv i keramik men tyvärr så passade den bruna färgen på knapparna inte alls ihop med den bruna färgen på koftan. Jag köpte istället gröna knappar till koftan som jag är jättenöjd med, de höjer hela intrycket av koftan ett snäpp tycker jag.

Just nu är det av förklarliga skäl inte möjligt att knäppa alla knappar i koftan men jag tror att storleken på koftan egentligen blev precis lagom 🙂

Ett nytt försök att göra tvål

För någon helg sen så gjorde vi ett till försök att göra tvål (vi gjorde ett misslyckat försök för några månader sen) men den här gången hyser jag i alla fall hopp om att tvålen kommer bli bra när den har mognat klart.

Tvål görs genom att blanda olika fetter (fettsyror) med en lutblandning som är väldigt basisk. Vi använde NaOH, mer känt som kaustiksoda, som lut. Denna blandas med vatten vilket är en exoterm reaktion, dvs reaktionen avger värme så det är bra att ha någon form av glasögon som skydd för ögonen och använda blandningskärl som tål värme (tex glas) när man blandar vatten och kaustiksoda. Sedan ska fetterna värmas tills alla är i smält form och när både oljorna och vatten/lut-blandningen är ca 40 grader ska de mixas ihop med varandra under ganska lång tid tills dess att blandningen börjar tjockna(vi använde vår mixerstav). Efter det är det bara att hälla upp i lämplig form, vänta en dag eller två och sedan skära tvålen i lagom stora bitar. Innan tvålen kan användas ska den sedan ligga och mogna (alla lut ska reagera klart med fettsyrorna och vattnet ska torka ut tror jag är anledningen) i 1-2 månader och det gör vår tvål nu.

Vi hade följande proportioner i receptet vi följde

  • Rapsolja 132 g
  • Olivolja 132 g
  • Kokosolja 136 g
  • Vatten 152 g
  • NaOH 57,3 g

Receptet är beräknat utifrån denna sida. Om denna tvål blir bra vilket vi hoppas så har vi nog tvål för flera år framåt 🙂 Det är ju bra men lite tråkigt för det var ganska kul att göra tvål…

Categories DIY

Arbets- och tjänstesamhället

Det påstås ofta att framtiden ska bli hållbar genom att vi får mer och mer av ett tjänstesamhälle, dvs att den ekonomiska tillväxten ska komma från att vi konsumerar tjänster istället för materiella produkter. Även ny teknik påstås vara vår räddning genom att de produkter vi ändå konsumerar kommer att bli mycket effektivare än de är idag. Jag är övertygad om att vi med detta tänk lurar oss själva och därmed inte tar tag i den stora akuta frågan om hur välfärden ska säkras i ett samhälle som inte är beroende av ett ständigt ökande BNP.

Dels tror jag inte på frikopllingen av ekonomisk tillväxt från den produktion/uttag av naturresurser och det avfall/miljöpåverkan som det resulterar i. När vi gör något effektivare har vi en tendens att också konsumera något mer och den miljövinst vi hade äts därmed snabbt upp. Kort sagt det spelar ingen roll om bilarna blir 20% mer effektiva om vi som grupp samtidigt ökar antalet bilar som produceras/konsumeras i motsvarande eller högre takt.

Och någonstans går det en gräns för hur mycket tjänster som vi kan konsumera (och var kommer egentligen alla pengar som människor ska lägga på att konsumera tjänster ifrån?). Vi har redan inkluderat mer och mer av det som tidigare var obetalt hemmaarbete i arbetsmarknaden som att ta hand om gamla, städa, läsa läxor och mycket mycket mera och det säger sig självt att inte heller tjänstesektorn kan öka i all oändlighet. Framförallt ifrågasätter jag vad vi som människor vinner på att konsumera mer och mer tjänster? Till slut är vi helt reducerade till att bara vara konsumenter och har tappat all kunskap och förståelse för hur vi själva kan klara att göra grundläggande saker. För egen del så känns livet väldigt meningslöst om det bara går ut på att jobba åt någon annan för att få pengar för att kunna köpa tjänster för att utföra det jobb jag hade kunnat göra själv om jag inte hade behövt jobba så mycket, det känns liksom helt bakvänt. Med ett sådant upplägg tappar man tillfredsställelsen och kreativiteten i att kunna göra saker på egen hand, det skänker mening att ta hand om och fixa med saker i sin nära omgivning och vardag. Och jag tror det påverkar oss negativt socialt om vi så fort vi behöver hjälp med något måste betala för att få den tjänsten utförd. När pengar är inblandade skapar det inte samma samhörighet som att hjälpa människor i sin närhet utan att pengar är inblandade (vilket vi skulle ha tid till att göra mer om vi inte alla jobbade i tjänstesamhället med att utföra tjänster mot betalning åt människor vi inte känner…).

Jag finner det otroligt frustrerande att den stora frågan vi alla borde prata om ständigt undviks och förnekas, alla andra förbättringar vi kämpar med att göra för att minska vår klimatpåverkan blir liksom bara krusningar på ytan om vi inte tar itu med grundproblemet – ständigt ökade uttag av naturresurser på en ändlig planet är en helt omöjlig ekvation. Låt oss prata om det istället för att bara prata om hur ny teknik som tex elbilen ska lösa alla våra problem. Tekniken kommer inte att rädda oss.

Uppdatering odling

Snart är det maj och med andra ord är det ju faktiskt inte så långt tills dess att allt man sått (och det ogräs man försökt rensa bort) börjar växa ordentligt och frodas. Jag har äntligen skissat upp hur årets planteringar kan tänkas bli och idag har vi satt ner potatis och scharlottenlök i jorden.

Här hemma så förodlar vi en hel del plantor: chili, paprika, tomat, aubergine, fänkål, purjolök och några stackars små förtvinade lökplantor sådda från frön.

Det kommer dock bli ännu fler plantor så småningom när även alla sorters kål och squash och gurka ska försås här hemma, då kommer vi väl inte få plats själva vid köksbordet eller vardagsrumsbordet.

Och på balkongen börjar myntan redan att växa till sig.