Årets första riktiga snö som färgar världen vit har kommit och jag inser att jag återigen glömt hur mycket jag älskar snön. Hur allting blir lite tystare, mycket ljusare och hur de färger som faktiskt finns i naturen träder fram på ett mycket tydligare sätt mot allt det vita. Och så är det något speciellt med vinterhimlen, snabba moln som skiftar i olika färger och som solen ibland lyckas bryta igenom.

Denna första vinterdag får jag uppleva från nya lägenheten, det verkar gå längre och längre mellan att jag skriver och sen sist har vi hunnit flytta 🙂 Det känns jättebra, i helgen tog vi en promenad ut mot Järvafältet och hittade en eldplats att elda lite i så det blev ett bra fikaställe.

Jag trivs också bra med att vara hemma med Alma, hon blir roligare och roligare att umgås med! Att ha en massa tid hemma öppnar också flödet av kreativitet, jag har hur många olika projekt som helst på gång och i huvudet. Att ägna stor del av sin dag på ett kontor har uppenbarligen en förmåga att ta död på kreativitet och skapande.

Alma ligger inte längre still i samma postion man lägger ner henne i, det roteras och rullas runt och när hon väl kommer på hur man kryper så gissar jag att det är slut på att sitta i soffan och sticka…