Tänkte försöka mig på att på något sätt sammanfatta året som nu alldeles snart är slut. Det har varit ett så fantastiskt bra år att jag inte riktigt vill att det ska ta slut.

Januari bestod till största del av att planera, packa och längta efter Nya Zeeland-resan vilket väl i och för sig är halva nöjet. Vintern 2011-2012 var dock inte så mycket att ha, men en snöängel lyckades jag i alla fall göra.

 

 

 

 

 

 

Hela februari spenderades på södra halvklotet och resan uppfyllde alla våra förväntningar och vi hann med att göra väldigt mycket saker. Höjdpunkter var bland annat – vandra bland sjukt stora Kauri-träd, repellera ner 100 m i Waitomo caves, Tongariro Crossing, Rotorua, paddling i Abel Tasman, 4-dagars vandring i regnskogen på Milford Track, paragliding i Wanaka och säl/pingvinsafari på Otago-halvön.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Våren hemma bjöd på chiliodlingar, aprilväder, nya tavlor i vardagsrummet, fin virkad lila tröja, KENT-konsert och balkonghäng i nyuppsatta hängmattan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommaren började med en sjukt massa tankar och funderingar kring nytt jobb som just blivit klart, var därför extra skönt att gå på semester. Semestern var som vanligt full med massa spännande äventyr, fjällvandring i Abisko, resa till Nordkap, besök på treriksröset och sen en 5-dagars tur i Skottland. Inte de soligaste resmålen… men å andra sidan var det inte så mycket sol här hemma heller 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hösten har inneburit en ny vardag för både mig och Patrik eftersom vi bytt jobb båda två. Under hösten har jag också varit uppe i stugan vid Höga kusten och kluvit ved och plockat lingon, plockat svamp, sprungit (eller ja tagit mig runt iaf) tjurruset, tapetserat vardagsrummet, varit konsert med Anna Ternheim och vunnit stor fin tavla i konstföreningen.  Jag höll nästan på att glömma att vi också varit en weekend i Amsterdam.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När man sammanfattar allt man gjort på ett år så inser man att man hinner göra väldigt mycket på ett år. Med den här sammanfattningen kan jag ju bara önska och hoppas att 2013 blir lika bra som detta år varit och jag tror det finns potential.  Närmast väntar först en tur till Tärnaby med Patrik, sen ytterligare en fjälltur på min drömkurs vid Blåhammaren. Till sommaren hoppas vi på att ta oss högst upp på Kebnekajse och sedan åka på vandringsresa på Island. Det känns som att 2013 inte blir helt fel det heller 🙂

Gott Nytt År!!!

 

 

Jag har under senaste veckan firat jul på traditionsenligt sätt – bakat pepparkakor (och hus), klätt gran (och pappa har svurit över dålig julgransfot), hängt upp girlander, ätit pepparkakor, sett på Kalle anka, sagt hej (eller i år kanske Hola!) till tomten och öppnat julklappar med tillhörande rim.

Som ett extra plus hann jag också med att testa mina skidor hela tre gånger, tänkte att det kanske kan vara bra att öva lite inför den stundande skid-/stick-/virkkusren i fjällen. Det enda jag har konstaterat är att det kommer att bli sjukt jobbigt att åka skidor med tung packning i 12 km (mest uppförbacke…) mellan Storulvån och Blåhammaren men det går nog det också!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hann med att bygga en snögubbe också!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag fick jag och Patrik äntligen våran försenade julklapp, en fotobok med bilder och text från vår Nya Zeeland-resa. Vi är nöjda, den känns riktigt proffsig 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I år har det där med julkort helt försvunnit ur mitt huvud och nu känns det lite sent att börja skicka julkort, därför kommer ett julkort här på bloggen istället 🙂

 

GOD JUL!

Så här inför jul har jag inte kunnat undgå debatten kring de borttagna scenerna i Disneys klassiska Tomtars jul. Jag tycker ju att hela debatten har spårat ur (här inkluderas också att plocka ner Tintin-böcker och inte tillåta pepparkaksgubbar i Luciatåg).

När det gäller scenen med dockan som säger ”Mama” till tomten så har jag aldrig under alla mina 28 år uppfattat dockan som något annat än just en docka. För mig hade dockan lika gärna kunnat vara grön, rosa eller blå. Därför känns det som ett steg tillbaka att jag nu helt plötsligt ska uppfatta dockan som en nidbild av svarta människor – i det samhälle jag vill leva i ska man inte lägga någon värdering i hur dockan ser ut eller vilken färg den har på samma sätt som att man inte ska lägga någon värdering i hur människor ser ut/har för färg. Det är möjligt att de som skapade scenen hade en annan uppfattning men jag skulle önska att vi i dagens samhälle hade kommit längre och stod över allt detta och helt enkelt kunde konstatera att ”ja, samhället såg annorlunda ut för 50-60 år sen och värderingarna då var med våra ögon sett ganska tvivelaktiga”. Det känns som att folk hakar upp sig på små detaljer och lägger all sin tid på att uppröras över detaljerna när vi egentligen borde fokusera på att ta tag i den verkliga problem som finns. Men det är väl lättare att klippa bort 10 sekunder ur en tecknad film än att se till att det är lika lätt att få ett jobb oavsett vilket namn man har…