Så här inför jul har jag inte kunnat undgå debatten kring de borttagna scenerna i Disneys klassiska Tomtars jul. Jag tycker ju att hela debatten har spårat ur (här inkluderas också att plocka ner Tintin-böcker och inte tillåta pepparkaksgubbar i Luciatåg).

När det gäller scenen med dockan som säger ”Mama” till tomten så har jag aldrig under alla mina 28 år uppfattat dockan som något annat än just en docka. För mig hade dockan lika gärna kunnat vara grön, rosa eller blå. Därför känns det som ett steg tillbaka att jag nu helt plötsligt ska uppfatta dockan som en nidbild av svarta människor – i det samhälle jag vill leva i ska man inte lägga någon värdering i hur dockan ser ut eller vilken färg den har på samma sätt som att man inte ska lägga någon värdering i hur människor ser ut/har för färg. Det är möjligt att de som skapade scenen hade en annan uppfattning men jag skulle önska att vi i dagens samhälle hade kommit längre och stod över allt detta och helt enkelt kunde konstatera att ”ja, samhället såg annorlunda ut för 50-60 år sen och värderingarna då var med våra ögon sett ganska tvivelaktiga”. Det känns som att folk hakar upp sig på små detaljer och lägger all sin tid på att uppröras över detaljerna när vi egentligen borde fokusera på att ta tag i den verkliga problem som finns. Men det är väl lättare att klippa bort 10 sekunder ur en tecknad film än att se till att det är lika lätt att få ett jobb oavsett vilket namn man har…