Hamra nationalpark

För en dryg vecka sedan var vi på dagsvandring i Hamra nationalpark. Det rådde dock viss förvirring om var vi faktiskt befann oss… Eftersom vi körde genom Sveg på vår väg till Hamra hade man kunnat gissa att vi var i Härjedalen men så var inte fallet. Kartboken sa att vi var i Dalarna men på skyltar stod att vi var i Ljusdals kommun vilket ju borde betyda landskapet Hälsningland! Vi insåg att landskapsgränser, kommungränser och länsgränser inte följde varandra och Hamra ligger således i landskapet Dalarna, tillhör Ljusdals kommun och Gävleborgs län.

Vi gick två stycken ca 3 km långa vandringsleder, en genom urskog och en över myrar. Det mest slående med Hamra nationalpark tycker jag var tystnaden, det var så tyst att det nästan ringde och ekade i huvudet. Tänk om man kunde teleportera sig hit en timme om dagen för att få njuta av skogen och tystnaden, det skulle inte vara helt fel.

Fin natur var det också med skog med massor av skägglav och stora vida myrar som vandringsleden gick runt och över.

img_0497_01

img_0509_01

img_0525_01

img_0529_01

Fulufjällets nationalpark

I helgen var vi på en tvådagarstur i Sveriges södraste fjällområde – Fulufjällets nationalpark. Nationalparken ligger i nordvästra Dalarna och gränsar mot Norge. Fjället är uppbyggt av sandsten vilket skiljer det från den övriga svenska fjällkedjan.

Nationalparken var den mest välbesökta av de parker vi varit i trots att den (tycker vi) låg ganska otillgängligt och inte nära några större tätorter. De flesta verkade vandra till Njupeskärsfallet som är Sveriges högsta vattenfall med en fallhöjd på 93 m (varför har jag inte fått lära mig det i skolan?) för när vi vek av från den leden så var vi i princip ensamma. Vi tältade en natt på fjället där vädret bjöd på dimma och mulet väder (vilket är väldigt bra fotoväder 🙂 ) Färgerna var fantastiska med höstens färgskala i gult, brunt, orange, rött och grönt.

Sammanfattningsvis var det en nationalpark som hade sin egen särart och skilde sig från andra parker vi varit i. Kalfjäll fast ändå lite annorlunda än de mer nordliga fjällen eftersom det inte fanns några höga toppar. Det fanns också väldigt mycket mer vitmossa än det brukar finnas på kalfjället (kanske pga brist på renar?).

Det var som sagt bra fotoväder och därför kommer här mängder med vackra höstbilder!

img_0310

img_0319

img_0444

 

img_0331

img_0336

img_0347

img_0372

img_0417

img_0429

img_0481

img_0436

Björnlandets nationalpark

Under senare delen av semestern hann vi också med en dagsutflykt till Björnlandets nationalpark som ligger i Västerbotten i närheten av Åsele. Det var inte helt lätt att hitta dit, på hemsidan visades en karta med en ny entré till parken som vi åkte till, problemet var bara att denna entré inte var färdigställd ännu så det gick inte att börja vandra in i parken därifrån. Vi blev då tvungna att på grusvägar (som stundtals knappt kunde klassas som vägar) åka runt parken till entrén vid Angsjön.

IMG_0242Väl framme så började vi vandra mot utsiktsplatsen Björnberget några km in i parken. Första knappa kilometern gick över myrar där vi till vår lycka faktiskt hittade en hel hjortron som vi kunde plocka! (Så nu har vi två stora burkar hjortronsylt i kylen 🙂 ) Efter det gick vandringen i fin tall- och granskog med massor av skägglav på träden.

Vi var ensamma i parken (det var kanske fler som hade problem att hitta…) och på väg därifrån var jag bara tvungen att plocka blåbär som växte i skogen precis vid parkeringen. Det var mer blått än grönt och jag tror jag plockade 2 liter på bara några m2 på typ 20 min!

IMG_0247

IMG_0255_01

IMG_0268_01

IMG_0259_01

IMG_0280_01

Muddus nationalpark

På väg hem från vandringen i Padjelanta nationalpark i somras så bodde vi en natt i Jokkmokk och tog oss därifrån till Muddus nationalpark för en dagstur innan vi hoppade på nattåget hem.

Eftersom vi bara hade en dag på oss så hann vi bara se en liten liten del av nationalparken som är en stor nationalpark med mycket skog och myrmarker. Vi gick uppströms längs Muttosälven med målet att gå till Muddusfallet där vattnet forsar 42 ner över klipporna. Vandringen längs med den branta älvfåran var ganska krävande, (eller i alla fall tyckte vi det då vilket kan bero på att vi hade 14 mils vandring genom Padjelanta i benen) så vi valde att gå de lite lättare stigarna som gick lite längre in i skogen och därmed inte innehöll lika branta ner- och uppförsbackar.

Det var trivsam vandring genom glesa tallskogar, vi spanade efter björn eftersom de finns i nationalparken men de höll sig nog långt borta. Vi kom fram till Muddusfallet där vi åt lunch innan vi vandrade tillbaka.

IMG_0104

IMG_0107

IMG_0116

Solnedgång med utsikt

Det är som att jag har hittat en plats som jag inte visste att jag har saknat. Förra veckan gick vi efter middagen upp på toppen på halvön där sommarstugan ligger, på bara 25 minuter var vi uppe på toppen och hade milsvid utsikt och flera olika håll. Vi satt och drack te, pratade och fotade innan vi, när solen gått ner, började vår vandring tillbaka. Fantastisk naturupplevelse bara 25 minuter bort. Det är konstigt att det tagit mig 31 år att komma på detta, men nu vet jag i alla fall 🙂

IMG_0207

IMG_0227_01

IMG_0234

IMG_0237_01