Efter att ha mått dåligt och varit förkyld i typ en veckas tid fick jag idag en otroligt välbehövlig påminnelse om att världen ju faktiskt är större än min lägenhet. En promenad i solen gav insikten om att världen finns kvar där utanför och jag kände att lite energi sipprade tillbaka till mig. Världen finns därute, med solstrålar som gnistrar på isflaken, med våren som väntar bakom hörnet, med marken full av tussilago, blåsippor och vitsippor som än så länge avvaktar under jorden i väntan på mera värme, med mängder av skogar, bäckar, fjäll och ängar som jag ännu inte vandrat i. Helt klart den bästa promenaden på länge.
Under veckan har jag stickat klart (och fäst alla trådar) på den tröja jag påbörjade för några månader sedan och har massor med idéer på kommande stickprojekt. Bilder och mer info kommer i nästa inlägg.
Vad underbart hoppfullt det låter Åsa. Kram 🙂
Vad underbart hoppfullt det låter Åsa 🙂 Kram