Igår var vi i Uppsala och såg musikalen Cabaret på stadsteatern och den var riktigt bra, det är sällan jag varit så uppslukad av en musikal jag varit på. Den utspelar sig i Berlin på 1930-talet och slutar, med tanke på vad som skedde i Tyskland då, inte oväntat  i tragedi när nazisterna tar makten. Slutorden ”Det är bara politik – vad angår det oss?” ekar lite i mitt huvud och musikalen känns obekvämt aktuell i dagens samhälle där de högerextrema krafterna i Europa (och till viss del även i Sverige) är på frammarsch. Just idag känner jag mig otillräcklig och frustrerad, det är så mycket jag vill göra så mycket jag vill rätta till i samhället, men hur gör man det? Jag vill engagera mig för att alla barn ska känna att de har samma chanser i livet, för att Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga ska inse hur orimlig människosyn de har och hur otroligt lyckligt lottade vi är som är födda i Sverige, för att människor ska dela med sig av det de har istället för att vakta om det som är sitt, för att vi ska förändra vår livsstil och inse att vi bara har en planet som vi alla människor måste förvalta på ett mycket bättre sätt idag. Jag vill så mycket att jag inte vet i att jag inte vet i vilken ände jag ska börja…

Hur som helst, nu ska jag ta med mig Patrik och gå ut i solen, så får jag filosofera vidare senare. Och imorgon ska jag återuppta mitt läxhjälpande och åka iväg och hjälpa elever med läxor. Det kanske inte är en så dålig början trots allt.