Att gå upp på Kebnekaise är något som stått på vår ”Vad-vi-vill-göra-lista” ett bra tag. I år hade vi planerat in det i semestern och hade totalt 5 dagar i fjällen (dvs 3 dagar att försöka gå upp på toppen och 2 dagar att gå från- och till Nikkaloukta från Kebnekaise fjällstation). Återigen får vi tacka vädergudarna för det mest fantastiska fjällväder vi någonsin varit med om: 20 grader och sol alla 5 dagar!

Vi hade bokat in oss på en guidad topptur upp på Kebnekaise den första av de tre dagarna vi bodde på fjällstationen, vi gav oss iväg redan kl 07.15 i strålande väder. Tempot var till en början ganska högt (om vi hade gått själva hade vi gått långsammare men det var inget omöjligt tempo att hålla), det gick dock långsammare när det började bli brantare. Det finns 2 vägar upp på Kebnekaises sydtopp, den östra och den västra. Vi gick den östra eftersom vi gick den guidade turen och den innehåller dels vandring över en glaciär och sedan klättring (Via ferrata, där man hakar fast sig själv i en stålvajer som går längs hela berget). Den östra leden är kortare än den västra som man kan gå på egen hand. Vi kom upp bland de första guidade grupperna vilket var bra eftersom det får plats typ 4 personer på toppen och det blev kö ett tag efter att vi varit uppe. Det var väldigt maffigt att gå upp och få se den fantastiska utsikten över fjällvärlden, efter att vi varit upp åt vi vår medhavda lunch precis nedanför toppen. Det var vindstilla och soligt så man kunde sitta i T-shirt och bara njuta av utsikten – det är nog inte många dagar per år som man kan göra så 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som vanligt när det gäller att vandra tycker jag att det är jobbigare att gå nedför än uppför men det gick det också trots trötta ben. Vi var tillbaka vid fjällstationen kl 17.15, ca 10 h efter det att vi startade.

Dagen efter toppbestigningen tog vi en kortare vandring (bara 7 km…) fram och tillbaka till ”Jättegrytorna” – häftiga stenformationer vid älven. På vägen dit hittade vi ett eget litet vattenfall som vi stannade och badade fötterna i. Väl framme vid älven åt vi lunch och jag bytte om till bikini och satt och solade vid den forsande älven! Jag tog dessutom ett dopp i det kalla klara glaciärsmältvattnet…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tredje dagen tog vi en dagstur till Tarfaladalen där man passerade en forskningsstation innan man kom fram till stugan som STF har precis vid en sjö. Man passerade också vad som kändes som oändligt många stenar och klippblock som man fick gå över, det var en trevlig men lite väl stenig tur.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa dag var det bara att i strålande sol gå tillbaka mot Nikkaloukta, precis som på vägen upp till Kebnekaise tog vi båt en knapp tredjedel av vandringen. Vid nedre båtbryggan åt vi dessutom renburgare på ”Lap Dånalds” 🙂 Åskmolnen hängde runt omkring oss sista biten in mot Nikkaloukta men solen fortsatte att lysa på oss och regnskurarna drog vidare någon annanstans.