Nu är jag tillbaka från fjällturen. Jag har haft det både roligt, spännande och ibland lite läskigt. I torsdags kom vi fram till Storulvån och det visade sig att vi var 5 kursdeltagare och 3 st skidguider 🙂 På torsdagen gav vi oss ut i full snöstorm och började åka upp mot Blåhammaren men fick vända efter knappt 3 km, det blåste för mycket. Vi hade dock en trevlig kväll på Storulvån med trerättermiddag och stickning.

På fredagen gjorde vi ett nytt försök och skidade iväg mot Blåhammaren, det var bara halv snöstorm denna dag så vi tog oss ända upp till Blåhammaren med en matpaus i vindskyddet halvvägs mellan Storulvån och Blåhammaren. Mesta delen av tiden gick det uppför och efter vindskyddet satte vi på stighudar under skidorna och då var det i princip bara att gå uppför backarna vilket funkade bra, denna dag resulterade dock i ett stort skavsår på höger häl. Men då är det väl som det brukar, jag har nog fått skavsår på fötterna varje gång jag varit  uppe i fjällen… Kvällen bjöd på bastu, trerättersmiddag, föreläsning om ulltyper och stickning 🙂

På lördagen hade SMHI utfärdat klass 2 varning för fjälltrakterna och vi ställde in den planerade skidturen och ägnade dagen åt att sticka och sedan på eftermiddagen gå ut 3 m utanför huset och bygga en bivack/snögrotta i en stor snödriva. Jag har nog aldrig varit ute i så mycket vind som när vi grävde, tror det blåste över 30 m/s, man tappade balansen bara av vindbyarna, men inne i bivacken var det ganska behagligt. På eftermiddagen medan vi bastade tilltog vinden till över 40 m/s och vi blev tillsagda av personalen att ingen fick gå ut eller öppna ytterdörren. Fascinerande nog så gick det ingen nöd på oss, elen och vattnet funkade och det var en speciell känsla att sitta inne i en varm och mysig stuga med 40 m/s vind vinande utanför fönstret och äta en god middag.

På söndagen var det dags att bege sig neråt mot Storulvån igen och som tur var så hade vinden i princip gett med sig. Jag var dock väldigt nervös eftersom att åka i backar neråt med turskidor på fötterna inte riktigt är min starka sida. Det blev också en jobbig nerresa med skavsår på ena foten och kalla tår på den andra samt X antal vurpor på vägen ner. Men jag tog mig ner och de sista 2-3 km lyste solen och då tyckte till och med jag att det var ganska härligt att åka skidor 🙂

Sammanfattningsvis en mycket bra kurs, mycket välordnat av STF med bra guider och god mat!

Och som alltid när jag varit i fjällen och åker därifrån så är det enda jag vill göra att åka tillbaka.