Även precis utanför lägenhetsdörren är vintern ibland alldeles magiskt vacker!
Jag delar nu samma text och samma artikel som jag just delat på Facebook. För att det under hösten känts mer och mer fel att inte kunna vara öppen med det som påverkat mig otroligt mycket det senaste året. För att just hemligheten kring alltihopa alltmer känts som en extra(onödig) börda att bära på.
”Det har tagit mig lång tid att våga dela denna artikel. Men nu har jag återuppbyggt lite självförtroende och är helt enkelt väldigt trött på det hemlighetsmakeri och den skam och rädsla som är kopplat till missfall, det gör det nämligen inte enklare. Denna artikel är också den första jag läst som lyckas fånga komplexiteten i hela situationen. För om det är något jag lärt mig av det senaste året,som innehållit två missfall, så är det att det inte är enkelt. Det är inte en känsla eller en tanke att hantera, det är mängder med olika känslor och tankar som krävt(och kräver) både tid och energi att hantera och sortera. Just hemlighetsmakeriet tror jag också bidrar till att man känner sig väldigt ensam – mer ensam än vad man egentligen är. Jag vet ju att vi är många som, ensamma, brottas med samma känslor ❤ Och det är min övertygelse att vi skulle må bättre om vi slapp känna att vi måste hålla allt detta inom oss. Därför postar jag nu till slut detta inlägg.”
När höstmörkret börjar kännas lite grått såhär en liten bit in i november är det bra att ha lite roliga saker inbokade att se fram emot. För någon veckan sen lyckades vi boka in oss på inte mindre än 3 konserter, mest glada är vi över att lyckades knipa två av dem 130 000 biljetter till Håkan Hellström på Ullevi som sålde slut på 3 timmar… Sen har vi bokat in oss på Anna Ternheim och det lilla bandet Vasas Flora och Fauna. Ingen av konserterna är visserligen nu i november men i alla fall kul att ha något att se fram emot. Det kommer däremot bli en del filmer på bio att se, igår var vi och såg senaste Bond-filmen, i mitten av november kommer sista Hunger Games filmen och i jul är det dags för Star Wars.
Jag var ute och fotade lite i söndags, när himlen är grå och tråkig får man helt enkelt dra nytta av det. De färger som faktiskt finns känns så mycket mer intensiva när allt annat är grått så jag tycker att jag fick till en ganska bra bild trots tråkig himmel.
Utanför tågfönsret rullar tyska åkrar, träd och städer förbi alltmedan solen sjunker på himlen. Det må inte vara det absolut snabbaste sättet att resa men väldigt rofyllt, upplevelsrikt och smidigt.
Och är det inte så att det bara kan vara nyttigt för oss människor att ibland tvingas sitta stilla utan internet eller andra distraktioner och helt enkelt få tid att reflektera? Det är så lätt att springa på i så hög fart att man glömmer eller tappar bort vad som var meningen med allt.
Sen tycker jag också att det finns en poäng/charm i att göra resan till en del av reseupplevelsen, man hinner börja längta efter att få komma fram och man förstår att man faktiskt förflyttar sig långa sträckor.
Nu är vi dock hemma igen efter en härlig semestervecka i Frankrike, de flesta tågbyten gick smidigt och vi kom både fram och hem på utsatt tid 🙂