Jag delar nu samma text och samma artikel som jag just delat på Facebook. För att det under hösten känts mer och mer fel att inte kunna vara öppen med det som påverkat mig otroligt mycket det senaste året. För att just hemligheten kring alltihopa alltmer känts som en extra(onödig) börda att bära på.

”Det har tagit mig lång tid att våga dela denna artikel. Men nu har jag återuppbyggt lite självförtroende och är helt enkelt väldigt trött på det hemlighetsmakeri och den skam och rädsla som är kopplat till missfall, det gör det nämligen inte enklare. Denna artikel är också den första jag läst som lyckas fånga komplexiteten i hela situationen. För om det är något jag lärt mig av det senaste året,som innehållit två missfall, så är det att det inte är enkelt. Det är inte en känsla eller en tanke att hantera, det är mängder med olika känslor och tankar som krävt(och kräver) både tid och energi att hantera och sortera. Just hemlighetsmakeriet tror jag också bidrar till att man känner sig väldigt ensam – mer ensam än vad man egentligen är. Jag vet ju att vi är många som, ensamma, brottas med samma känslor ❤ Och det är min övertygelse att vi skulle må bättre om vi slapp känna att vi måste hålla allt detta inom oss. Därför postar jag nu till slut detta inlägg.”