Odlingssäsongen snart i full gång

Nu är våren nära och tiden med små plantor i diverse olika små krukor överallt här hemma både inne och ute på balkongen närmar sig. Igår planterade jag om ett gäng chili- och aubergineplantor från såbrättet till små krukor i form av avklippta mjölkpaket som jag kommit ihåg att spara på sedan i januari. Funkar hur bra som helst som krukor så slipper man köpa en massa små engångsplastkrukor.

Vi har även försökt oss på att odla lök från frö istället för från sättlök, men de senaste två veckorna har löken sett ut såhär:

och jag hyser inget stort hopp om att den kommer att ta sig och överleva. Jag vet inte riktigt vad problemet är, kanske har det varit för fuktigt och för varmt? Så igår tog jag det säkra före det osäkra och beställde sättlök också… vi vill ju inte riskera att bli utan lök!

Det börjar snart vara dags att även så tomatfrön och om några veckor/någon månad även kål, gurka och squash. Det gäller dock att inte vara för ivrig för då om man så får tidigt finns risken att tex squashen tar över hela lägenheten/balkongen innan man kan plantera ut den i jorden…

Gratislunchen – eller varför det är så svårt att förstå att allting har ett slut

Jag har just läst ut boken Gratislunchen (eller varför det är så svårt att förstå att allting har ett slut) av Therese Uddenfeldt och den har väckt en massa tankar och reflektioner. Boken handlar om människans beroende av olja som är större än någonsin och hur våra samhällen kommer påverkas när vi når och passerar peak-oil.

Boken börjar med en uppmaning till tankeexperiment kring att jämföra känslan av att din ena hand värms av solen en solig sommardag med känslan av att du i din andra hand har en bit glödande kol. Detta illusterar skillnaden mellan direktverkande solenergi och lagrad solenergi och det blir genast uppenbart hur stor skillnaden i energiintensitet är mellan å ena sidan förnybar energi (direktverkande sol) och å andra sidan fossil energi (lagrad sol). Med tanke på att världens energianvändning till 86% kommer från fossila bränslen, som ju är lagrad solenergi som lagrats in under miljoner år, blir det uppenbart att det i princip inte är möjligt att ersätta den energimängden med den solenergi som strålar in på jorden under ett år. Vi har med andra ord gjort oss beroende av att ständigt använda upp ändliga naturresurser som inte går att återskapa.

Att vi som lever nu lever på ett sätt som kommer att vara omöjligt för kommande generationer är otroligt svårt att ta in och därför befinner sig världen i en enda stor förnekelseprocess med argument som att det kommer att komma någon ny teknik som kommer att bli våran räddning. Som Therese skriver i boken mycket bättre än jag kan uttrycka så är problemet med ny teknik att den i princip alltid innebär ett sämre energiförhållande, dvs för varje enhet satsad energi så får tillbaka mindre och mindre energi och någonstans når vi en punkt när det inte längre är värt att satsa energi eftersom vi i princip inte får tillbaka någonting mer än det vi satsade. Allt förklaras egentligen av termodynamikens lagar, energi kan inte förstöras utan endast omvandlas men när energin omvandlas och vi drar nytta av den så ökar oordningen (entropin) i systemet och energin blir mer utspridd (tex omvandlad till koldioxid i atmosfären som bidrar till en temperaturhöjning på jorden).

Det viktigast budskapet i boken tycker jag är just detta att vi kommer varje sig vi vill eller inte att behöva anpassa våra samhällen till en livsstil med minskade energiflöden (och därmed minskade uttag av naturresurser, minskad produktion/konsumtion och minskande ekonomier) och det vi borde ägna oss åt är att förbereda oss för hur vi ska klara detta på bästa möjliga sätt. För det är ingen hemlighet att det är en riktigt skrämmande tanke att vi kommer att vara fler människor som kommer behöva att dela på mindre resurser, hur gör vi det utan att det leder till krig och konflikter? Första steget måste i alla fall vara att komma ur förnekelsefasen och dit hoppas jag att världen snart kommer!

Enkelt mönster på kjol med plats för växande mage

Jag har de senaste veckorna gått klädd i kjol betydligt mer än jag brukar av den enkla förklaringen att de byxor jag brukar ha på mig inte längre går att knäppa 🙂

För ca 2-3 veckor sedan sydde jag därför 2 nya kjolar till mig själv som min tanke är att jag ska kunna använda även längre framåt när magen blir större. Superenkelt mönster som jag tycker blev ett bra resultat av, tänkte försöka förklara hur jag gjorde:

  1. Skär eller klipp till 4 lika stora symmetriska bitar som är själva grunden till kjolen. Mina hade måtten 23 cm i överkanten, ca 50 cm höga och ca 35 cm i nederkanten. Det viktigaste måttet är det i överkanten som jag räknade ut genom att mäta omkretsen runt strax ovanför höfterna och dividera med 4  (plus nån centimeter för sömsmån)
  2. Skär eller klipp till en mudd, min hade måtten ca 90 cm bred (ca 23×4-lite sömsmån) och 50 cm hög.
  3. Sy ihop de fyra delarna av själva kjolen med varandra, jag hittade en bra overlock-söm på min symaskin som funkade jättebra på elastiskt trikåtyg.
  4. Vik mudden en gång på höjden så att den blir 25 cm hög och sy ihop. Sy sedan ihop kortänden på mudden, för att dölja sömmen vände jag ut och in på mudden och sydden så långt det gick från avigsidan och sydde sedan de sista stygnen för hand.
  5. Sy fast mudden på överkanten på själva kjolen.
  6. Avsluta med att fålla upp kjolen i nederkant – Klart!

Tanken är att mudden ska vara ganskan hög så att den kan vikas trippel, dubbel eller inte alls beroende på hur stor magen är, återstår att se hur bra det kommer att funka. Just nu funkar kjolarna i alla fall bra, än så länge så är det bara den ena av kjolarna som har fastnat på bild.

img_1220

img_1224

På den korta promenaden igår när bilden ovan fotades gick vi även förbi de vackra fåren på 4H-gården här nedanför. Tre av dem stod fint uppradade medan den fjärde inte brydde sig om att ställa sig snyggt bara för att vi skulle fota…

img_1234

Vi fick även några vackra bilder på isen som ligger på vattnet härnedanför och en bild på ett första tidigt vårtecken.

img_1237

img_1228

 

 

Snooza med mig

Jag tror att tid och vårt förhållande till tid är nyckeln till att hitta det hållbara samhället. Ett långsammare samhälle skulle vara hållbarare både ur ett socialt och ett ekologiskt perspektiv. Vi kan göra saker på ett sätt som inte skadar miljön men det tar längre tid. Det är för de allra flesta fullt möjligt att cykla istället för att åka bil och fullt möjligt att ta tåget på semesterresan istället för flyget men det tar betydligt längre tid. Men om vi friger mer tid genom att jobba mindre och tjäna mindre pengar så bör vi också ha relativt sett mer tid att tillgå vilket möjliggör en hållbarare livsstil.

På temat att ta cykeln istället för bilen kan jag tipsa om avsnitt 5 av podden ”Framtidsutsikter” där det visar sig att en velomobil enkelt kan ta dig från norra Norrland till Norrköping och tillbaka om du bara är inställd på att det tar längre tid än att ta bilen.

Också på temat tid och långsamhet avslutar jag med några briljanta textrader av Annika Norlin på senaste Säkert-skivan, ur låten ”Snooza”

Fem minuter till
snooza med mig,
Snooza med mig
Trots vad du säger är jag ganska säker på att ditt jobb kommer överleva utan dig
fem minuter till.

Tänk på alla andra
Alla som vill att du ska snooza
Nån måste va först
Nån måste gå i bräschen mot det här samhället
som kräver att man ska va så satans effektiv
Vi får skitliv
Tänk på oss
Tänk på mig