Författare: Åsa

Förra helgen spenderades i ett snöigt Dalarna och trots att jag legat däckad av feber i veckan blev jag otippat pigg till helgen och kunde åka snowboard i backarna i Romme under lördagen och söndagen. Jag längtar redan tillbaka till snö och sol, det är inte alls kul att sitta inne på kontoret när solen lyser därute.

Man är till stor del en produkt av det samhälle man lever i, man anpassas in i en mall som formar en och säger hur man ska vara och hur man ska leva sitt liv. Och det är svårt att leva utanför mallen eftersom hela samhället är anpassat efter denna mall. Men man kan ju då ifrågasätta om det samhälle, den mall som vi lever i verkligen är vettig? Är det så här vi vill leva våra liv? Eftersom jag inte tror på Gud eller ett liv efter detta så är det ju det liv som pågår nu i denna sekund som betyder något, det är detta liv, denna tid som vi måste se till att nyttja till max eftersom det är den enda tid vi faktiskt har. Det känns som att många människor idag är fast i det välkända ekorrhjulet, vilket ju i sig inte behöver vara dåligt om det är av de rätta anledningarna som vi springer där i ekorrhjulet.

Hur kommer det sig att vi skapat ett samhälle där folk antingen jobbar för mycket eller för lite? Ett samhälle där många verkar prioritera prylar framför familj och vänner? När kollegor med småbarn säger att det är svårt att få ihop tillräckligt med jobbade timmar under veckan och samtidigt svårt att få ihop tillräckligt med tid med barnen. Det kanske är dags att omprioritera? Både i våra egna liv och i samhället. Det kanske är så att man inte alls blir lyckligare av en resa till Thailand, ny bil och senaste teknikprylarna? Man kanske skulle bli lyckligare av en semester på hemmaplan, fler cykelresor och mer tid till reflektion och stillhet? Är det verkligen värt att skuldsätta sig upp över öronen och därmed binda upp sig att hela livet behöva heltidsarbeta för att kunna betala av på bolånen som krävs för det?

Det är mycket vi gör som kan ifrågasättas, men är man fast där i ekorrhjulet kan det vara svårt att få tid till att ifrågasätta. Jag har i alla fall (som ni kanske märker) börjat ifrågasätta allt mer. Lever jag på det sätt som jag vill? Hur ska vi leva för att alla  människor ska kunna få ett drägligt liv här på jorden både idag och i framtiden? Det är inga lätta frågor och därmed har jag inga raka svar mer än att jag vet att det finns väldigt många saker jag prioriterar högre än att jobba bara för att kunna köpa en massa prylar.  Jag vill ha tid till att umgås med familj och vänner och tid till att vara ute och uppleva naturen som vi alla är en del av. Självklart är jag fullt medveten av att jag lever i en väldigt privilegierad tid och i ett väldigt privilegierat land men jag tror att vi har passerat lycklighets-peaken i samhällsutvecklingen, vi har nått det materiella välstånd där vi inte längre blir lyckligare av mer pengar och prylar. Därmed borde det också vara dags att börja ifrågasätta detta och börja fundera på hur vi vill fortsätta utveckla vårt samhälle, för målet med samhället borde ju rimligtvis vara att så många människor som möjligt ska kunna leva sina liv lyckliga?

Ja, många funderingar och frågor som jag väl får skylla på feber-yra alternativt 30-års kris… 🙂

PS. Jag är egentligen rätt nöjd med livet, tror dock att det kan vara nyttigt att hoppa ur det där ekorrhjulet då och då!