Det påstås ofta att framtiden ska bli hållbar genom att vi får mer och mer av ett tjänstesamhälle, dvs att den ekonomiska tillväxten ska komma från att vi konsumerar tjänster istället för materiella produkter. Även ny teknik påstås vara vår räddning genom att de produkter vi ändå konsumerar kommer att bli mycket effektivare än de är idag. Jag är övertygad om att vi med detta tänk lurar oss själva och därmed inte tar tag i den stora akuta frågan om hur välfärden ska säkras i ett samhälle som inte är beroende av ett ständigt ökande BNP.

Dels tror jag inte på frikopllingen av ekonomisk tillväxt från den produktion/uttag av naturresurser och det avfall/miljöpåverkan som det resulterar i. När vi gör något effektivare har vi en tendens att också konsumera något mer och den miljövinst vi hade äts därmed snabbt upp. Kort sagt det spelar ingen roll om bilarna blir 20% mer effektiva om vi som grupp samtidigt ökar antalet bilar som produceras/konsumeras i motsvarande eller högre takt.

Och någonstans går det en gräns för hur mycket tjänster som vi kan konsumera (och var kommer egentligen alla pengar som människor ska lägga på att konsumera tjänster ifrån?). Vi har redan inkluderat mer och mer av det som tidigare var obetalt hemmaarbete i arbetsmarknaden som att ta hand om gamla, städa, läsa läxor och mycket mycket mera och det säger sig självt att inte heller tjänstesektorn kan öka i all oändlighet. Framförallt ifrågasätter jag vad vi som människor vinner på att konsumera mer och mer tjänster? Till slut är vi helt reducerade till att bara vara konsumenter och har tappat all kunskap och förståelse för hur vi själva kan klara att göra grundläggande saker. För egen del så känns livet väldigt meningslöst om det bara går ut på att jobba åt någon annan för att få pengar för att kunna köpa tjänster för att utföra det jobb jag hade kunnat göra själv om jag inte hade behövt jobba så mycket, det känns liksom helt bakvänt. Med ett sådant upplägg tappar man tillfredsställelsen och kreativiteten i att kunna göra saker på egen hand, det skänker mening att ta hand om och fixa med saker i sin nära omgivning och vardag. Och jag tror det påverkar oss negativt socialt om vi så fort vi behöver hjälp med något måste betala för att få den tjänsten utförd. När pengar är inblandade skapar det inte samma samhörighet som att hjälpa människor i sin närhet utan att pengar är inblandade (vilket vi skulle ha tid till att göra mer om vi inte alla jobbade i tjänstesamhället med att utföra tjänster mot betalning åt människor vi inte känner…).

Jag finner det otroligt frustrerande att den stora frågan vi alla borde prata om ständigt undviks och förnekas, alla andra förbättringar vi kämpar med att göra för att minska vår klimatpåverkan blir liksom bara krusningar på ytan om vi inte tar itu med grundproblemet – ständigt ökade uttag av naturresurser på en ändlig planet är en helt omöjlig ekvation. Låt oss prata om det istället för att bara prata om hur ny teknik som tex elbilen ska lösa alla våra problem. Tekniken kommer inte att rädda oss.