Ett inlägg som dykt upp i facebook-flöde då och då de senaste månaderna handlar om en undersökning om vad människor i slutet av livet önskar att de hade gjort annorlunda om de hade fått leva sitt liv igen. Det är ju fantastiskt att denna undersökning gjorts och vi borde alla som lever här och nu passa på och ta del av den visdom som förmedlas. Listan består av följande 5 punkter:

1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sant mot mig själv, inte livet som andra förväntade av mig.
2. Jag önskar att jag inte jobbade så mycket.
3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.
4. Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.
5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare

Det känns som fem otroligt insiktsfulla punkter som vi alla borde försöka att alltid ha i bakhuvudet som någon form  av kompass i de beslut vi hela tiden ställs inför. Det finns tycker jag mycket sanning i punkt ett att leva sitt liv på ett sätt som känns rätt och sant mot sig själv och inte bara göra saker för att andra förväntar sig att det är så man ska göra. Denna punkt är nog den viktigaste men kanske också den svåraste. För att göra detta krävs att man till att börja med stannar upp och funderar på vad som är rätt för mig och vad är det som jag gör av bara farten bara för att ”det är så man gör”? När man väl börjar finna vad man själv tycker är rätt är det kanske inte alltid så lätt att ha mod och orka stå upp för sig själv och sina idéer. Att bryta mot normer kostar energi vilket inte är något man märker när man fortfarande befinner sig inom normen och följer strömmen men som blir tydligt om man gör annorlunda och börjar ifrågasätta. Varför är det så att folk blir provocerade av att jag gör andra val än de? Är det för att de tar mitt val som ett ifrågasättande också av deras val? För att de själva egentligen vill något annat än det de gör? Jag kan i alla fall rada upp en del saker i mitt liv som bryter normer och där jag ofta blir ifrågasatt:

1. Jag är kvinna i en mansdominerad bransch (Nej- Sverige är inte jämställt ännu)
2. Jag äter vegetariskt (Herregud vad detta ibland provocerar och leder till kommentarer, tänk om alla bara kunde få äta den mat som de mår bra av utan att behöva försvara sitt val hela tiden)
3. Jag jobbar 90%. Man kan ju tycka att fyra timmar i veckan inte borde spela någon som helst roll för folk men det gör det.
4. Jag väljer ofta att inte dricka alkohol (Leder till de väldigt mogna kommentarerna ”öh kom igen nu då – klart du ska ha”. Återigen – är det verkligen så svårt att hantera att alla får dricka vad de själva vill så kan man sen ha kul och umgås tillsammans?)
5. Jag är med i Miljöpartiet vilket är nog för att provocera en hel del människor
6. Vi har flyttat ut TV:n från vardagsrummet och har bara SVT Play och netflix
7. Jag har helt tappat intresset för statusprylar som en snygg nyrenoverad lägenhet, nyaste tekniska prylarna, nya kläder m.m. vilket också ibland provocerar.

Det är en sak att fråga för att man är nyfiken och vill veta mer, det har jag inget emot. Det är det automatiska slentrianmässiga kommenterandet och ifrågasättandet av allt som skiljer sig 1 mm från normen som jag önskar lite mindre av.

Slutsatsen av detta inlägg är att vi alla borde jobba på att vara mer öppna och toleranta(gäller även mig själv) och vara mer välkomnande för folks olikheter. Och sist men inte minst borde vi våga ställa oss de viktiga frågorna om varför vi gör saker och ting så som vi gör dem – för att det är vad som förväntas av oss eller för att det är det vi i den givna situationen tycker är rätt beslut?