Här kommer äntligen en uppdatering om våra äventyr i Sveriges största vildmark – Sarek! Vi hade en fantastisk tur, att inte behöva använda regnkläder någon gång  under 8 dagar i svenska fjällen tillhör nog inte det vanliga… Det vi hade mest problem med var inte att vi frös utan att vi höll på att få solsting/värmeslag.

Vi började vår tur vid Sourvasdammen där vi blev avsläppta av en taxichafför (pga att vi missade bussen eftersom tåget var 3 timmar sent pga att loket gick sönder i Uppsala…) ca kl 13.30. Turen gick sedan uppåt genom björkskogen där även myggen trivdes. Vi satte upp tältet ca kl 20 och hade då gått ca 12 km.

Turen fortsatte sedan sydväst mot bron över Guhkesvakkjåhkå vidare mot sjön Bierikjavre. Därifrån vidare västerut och sedan i riktning mot Rapadalen (förbi Spökstenen) mot Snavvajavvre. Från Snavvajavvre var det bara att gå ner i själva Rapadalen som var otroligt varm, myggig och med tät växtlighet, dvs man vill hellre se Rapadalen på avstånd. Vi planerade därför att vika av uppåt igen och gå den sk ”Höga vägen” genom Rapadalen vilket vi också gjorde. Vi kom upp till ”Höga vägen” men det knappt, det var vandring över myrar, genom videsnår och på slutet i princip klättring uppför en otroligt brant sluttning full med höga videsnår, vi var inte framme vid en okej tältplats förrän kl 21 vilket var i lite senaste laget. När vi väl nått Höga vägen var vandringen enklare med fjällhedar men även vissa blockiga/steniga partier som tog tid att ta sig igenom. Vi hade siktet inställt på Skierffe (hög klippa med utsikt över Rapadalen) och därifrån vidare mot Kungsleden som leder upp till Saltoluokta fjällstation där tre-rätters middag och varsin säng hägrade 🙂

Så sammanfattningsvis har vi haft det soligt och varmt med otroliga vyer

Vi har tagit oss fram över vad, över raviner, genom videsnår, björkskogar och fjällhedar

Vi har varit varma, tältat bland myggor och fått se det magiska Rapadeltat

Till slut nådde vi Kungsleden och så småningom även fjällstationen där egna sängar och mat som någon annan lagat åt en smakade mycket bra 🙂 Totalt vandrade vi 11 mil med en genomsnittlig hastighet på ca 1,7 km/h (inklusive pauser). Av det lärde vi oss att det tar längre tid att vandra i Sarek än på vältrampade iordningställda leder! Kan ju också klämma in informationen att min ryggsäck vägde ca 20 kilo och Patriks ca 25 kilo vilket kanske bidrog till hastigheten stannade på 1,7 km/h.

Hemresan (eller ja till Stugan i Höga kusten) bestod av båt-buss-tåg-ersättningsbuss-tåg-tåg-bil. Även hemresan blev 3 timmar försenad, denna gång pga blixtnedslag i ett ställverk vilket gjorde att vi fastnade i metropolen Murjek. Hon som hade en liten kiosk i stationshuset sålde dock Norrlands guld och chips som aldrig förr… 🙂