I veckan som gått har jag läst ett flertal intressanta/upprörande artiklar i DN hemma vid frukostbordet. Alla kopplar på något sätt till arbetsmarknad och en går lite djupare in i frågeställningar kring demokrati och goda värderingar och den dubbelmoral som finns kring det.
Till att börja med läste jag intervjun i DN med Svenskt näringsliv som lobbar för att införa så kallade ”enkla jobb” där personer förväntas arbeta till 75% lön utan kollektivavtal eller vidareutbildning. Att detta är något svensk näringsliv vill ha är inte så konstigt, det är väl klart att det är väldigt praktiskt att få ännu billigare arbetskraft att tillgå. De här jobben ska dock bara ges till personer utan gymnasieutbildning där stickkontroller ska göras för att säkerhetsställa att inte personer med högre utbildning fastnar i dessa arbeten. Bara denna uppdelning gör mig livrädd, det är alltså okej att utnyttja personer med begränsad utbildning (dvs. ofta invandrade svenskar) men viktigt att se till att personer med högre utbildning (dvs. ofta infödda svenskar) inte behöver jobba under dessa dåliga förutsättningar. Finns det något tydligare sätt att göra skillnad på människors värde? Bara det här med att utbildning automatiskt ska ge högre status och lön tycker jag också kan ifrågasättas. Varför har jag mycket högre lön än t.ex. en undersköterska? Hur kan vi godta sådana stora skillnader mellan den tid som människor lägger ner på att utföra ett arbete? Jag ser utvecklingen gå mot en ny underklass där människor behöver ha mer än ett heltidsjobb för att kunna försörja sig vilket på inga sätt är rimligt.
En annan artikel kopplar till problemen på arbetsmarknaden med att många (främst kvinnor) blir sjukskrivna. Detta vill regeringen åtgärda med att införa en ny yrkesgrupp, så kallade ”rehabiliteringskoordinatorer” som på något sätt ska hjälpa till att få redan sjukskrivna personer åter i arbete (för det har vi lärt oss är det enda som är viktigt). Visst dessa rehabiliteringskoordinatorer kommer säkert att hjälpa några personer i sin tillfriskning. Men det känns som en desperat åtgärd att införa en ny tjänst (med väldigt luddig och lång titel) istället för att satsa fullt ut på att åtgärda själva problemet – varför blir folk sjukskrivna till att börja med? Det kanske istället är förhållandena på arbetsmarknaden och på många arbetsplatser som behöver åtgärdas, det kanske är dit insatserna ska riktas?
Den mer filosofiska(och bästa) artikeln som jag idag läste i DN Kultur är skriven av Nina Björk och belyser den alltid närvarande dubbelmoralen i samhället. Vi säger oss värna om goda värderingar och att vi inte ska ställa människor mot varandra samtidigt som det är exakt det som hela det ekonomiska systemet gör. Människor ställs ständigt mot varandra på arbetsmarknad, i företagens ögon m.m. Vi säger en sak men i praktiken är det det motsatta som gäller. Även i fråga om makt och demokrati så kommer hon med väldigt talande resonemang:
”Ja, en utgångspunkt för den diskussionen är väl lämpligen begreppet makt: de människor som har makt att fatta beslut som på avgörande sätt påverkar andra människors liv och vardag bör vara demokratiskt valda och bör också kunna ställas till svars för sina beslut. Som Labourpolitikern Tony Benn uttryckte det 2001: ”Om du inte kan avsätta de människor som styr över dig, lever du inte i ett demokratiskt system”. Håller ni med om det? I så fall borde ni också hålla med om att vår demokrati i praktiken redan är kringskuren.”
Just detta känns efter Brexit och Trump som en otroligt viktig poäng. Många frågar sig hur det kunde hända men verkar ha svårt att se de större sammanhangen. Politikerföraktet ökar vilket kan bero på att politiker har mindre och mindre påverkansmöjlighet över hur samhället utvecklas, makten har flyttat bort från folken och de folkvalda i form av mer makt till stora multinationella företag (vilket är min viktigaste invändning mot frihandelsavtal som Ceta och TTIP). Om politiker, som är de som vi demokratiskt kan välja, inte längre kan påverka utvecklingen i samhället så har själva styrkan i demokratin urholkats och då är det kanske inte längre lika oförklarigt att demokrati inte ter sig lika värdefullt för en del människor? Eller som Nina själv sammanfattar:
”Oavsett om vi ser denna utveckling som hälsosam för ekonomin eller inte, borde vi kunna vara överens om att politikens roll inom ekonomin har minskat, det vill säga den demokratiskt valda makten i samhället har försvagats. Skulle man kunna tänka sig att om detta är vad som de facto har hänt så blir den höga värderingen av demokrati något mindre betydelsefull?”
Vill ni läsa och begrunda artiklarna jag refererar till så är det dessa tre som gäller:
Företagens bas varnar för ny underklass
Regeringen satser 2,9 miljarder på sjukskrivna
Tankedjungeln 