Just nu pågår Almedalsveckan på Gotland och jag ska väl erkänna att jag just nu känner mig allmänt less på allt vad politik heter, så jag har alltså inte tagit del av så mycket nyhetsrapportering därifrån. Jag hörde delar av Stefan Löfvens tal vilket får mig att reflektera över två saker.
För det första la han väldigt mycket vikt vid att betona Sverige som nation, om att vi svenskar är otroligt bra och att Sverige har skapat många framgångsrika företag m.m. Det är väl bra det men jag stör mig på fixeringen vid nation, hur det är en del av en ökad nationalism som liksom sakta och obemärkt smyger sig in från alla håll. Hur det plötsligt har blivit viktigare och viktigare vilken nation man tillhör, på vilken sida av Sveriges och EU:s gräns man råkar födas. Och det här med att vara stolt över att vara svensk (eller finsk eller italiensk eller vad det nu är) det har jag aldrig förstått, det går väl inte att vara stolt över var ens föräldrar bodde när man föddes? Jag har ju inte presterat något för att bli just svensk, det är bara en slump och tur att just jag föddes just här. Ska man vara stolt över något ska det väl vara pga av något man gjort? För mer läsning kring dessa tankar kan jag rekommendera detta inlägg från Birger Schlaug.
För det andra är det som alltid med Stefan Löfven en otrolig fokusering på jobbet. Det är jobbet som ska rädda människan, som ska ge vårat liv en mening. Vi ska få bekräftelse genom att jobba och tjäna pengar, genom att jobba blir vi framgångsrika. Och det är visserligen i dagens samhälle sant, att ha ett jobb är för individen otroligt viktigt på alla möjliga sätt. Men jag vill ifrågasätta att det promt måste vara genom att jobba som vi skapar oss en mening och ett människovärde? Vi ska väl jobba för att kunna leva och inte leva för att jobba? Och vem är det som bestämt vilka sysslor som räknas som ett jobb?Och nu kommer jag tillbaka till det jag skrivit om tidigare att vi måste börja ifrågasätta hur vi definierar oss själva och hur vi definierar framgång. Men det är så otroligt djupt rotat i oss att vi ska vara duktiga i skolan med syfte att såsmåningom få ett bra jobb med en bra lön att vi har svårt att välja andra parametrar än just vad vi jobbar med för att definiera oss själva och vad som är framgång. Kanske är verklig framgång något helt annat? Att vara mer med familjen? Att engagera sig idellt för att hjälpa andra? Att dela med sig av sin tid? Att leva med så litet ekologiskt fotavtryck som möjligt? Att våga påpeka det ohållbara i vår livsstil?
Det är svårt att börja prata med människor man inte känner utan att de första frågorna av slentrian blir ”Vad jobbar du med?” och ”Var bor du någonstans?” Kanske vore en intressantare fråga något i stil med ”Vad är du intresserad av/vad tycker du är viktigt?” eller ”Vad ägnar du dig åt som ger ditt liv mening och innehåll?” Och för vissa kanske svaret på det är samma som svaret på frågan ”Vad jobbar du med?” men det vågar jag nog påstå gäller bara för ett fåtal.
Tankedjungeln 
Det här med att jobbet är viktigt har mycket att göra med att alla människor måste bli bekräftade. De flesta har behov av att känna att de behövs. Och att känna att man gör något som andra behöver och som de till och med vill ge en ersättning för upplever de flesta som något positivt. Man vill inte vara tärande utan närande. Så man behöver alltså jobba för att må psykiskt bra. Det tror jag är en viktig förklaring till att jobbet är viktigt för många människor.
Jag håller med om att det är ett mänskligt behov att bli bekräftad och att känna att man bidrar till något meningsfullt och att som samhället ser ut idag så behöver de allra flesta människor ett jobb för att må psykiskt bra. Frågan är ju hur vi ska hantera att fler och fler jobb försvinner, hur ska människor då känna att de blir bekräftade och bidrar? Och jag tror inte att svaret är att skapa fler jobb, så har vi till stor del gjort redan med priset att vi får en alltmer ohållbar konsumtion som bidrar till att vi överutnyttjar våra naturresurser. Så vi behöver börja se bortom det ekonomiska system som vi har haft under en längre period och som en del i det behöver vi fundera på hur vi skapar ett socialt hållbart samhälle där människor kan känna att det de gör är meningsfullt även om det kanske inte sker genom lönearbetet så som vi känner det idag.
Jag förstår dina synpunkter och håller med om att det vore jättebra om det gick att hitta ett annat sätt. Men såvitt man vet har människan gjort på det här sättet så länge man känner till. Redan när man började med byteshandel så satte man olika värden på det man bytte med varandra. Ekonomin fanns alltså där väldigt tidigt. Problemet idag är snarast att saker är felaktigt prissatta. För att ändra vårt sätt idag att överkonsumera tror jag istället att man måste börja arbeta med att sätta väldigt höga priser på sådant som förstör vår miljö. Som till exempel flygresor som idag är alldeles vansinnigt för billiga.
Det stämmer väl att ekonomi i form av pengar uppkom någon gång i samband med att människan blev jordbrukare (vilket i och för sig bara är en kort sekund av människans historia). Ekonomi som vi känner den idag skulle jag vilja påstå uppkom i och med industrialiseringen, dvs när vi började massproducera saker bara för att sälja även om det inte fanns ett aktuellt behov av varje producerad vara. Jag tror inte att höga priser på det som är dåligt för miljön är hela svaret, problemet vi har att tampas med är att vi byggt vårt välfärdssamhälle på att ha ständig ekonomisk tillväxt. Och att vara beroende av något som måste öka exponentiellt är omöjligt i längden, så ju förr vi vågar erkänner det desto bättre!