Ja, då är vi hemma igen och jag tänkte hinna med att lägga upp lite bilder från semester del 2 – dvs en vecka i Budva i Montenegro, innan det  är dags att packa väskorna igen och ge sig iväg på semester del 3!

Vi åkte iväg på lördag morgon (taxin hämtade kl 05:45…) men lite får man tåla, vi hann ju bada en massa redan på lördagen 🙂 Budva var, som vi hade väntat oss, fullt med turister, de flesta från grannländerna samt Ryssland/Ukraina. Det var större än jag hade väntat mig och stränderna var lika fulla som jag hade väntat mig. Det fanns dock en lösning på det problemet, utanför Budva (5 min med båt) fanns en stor ö, Sveti Nikolai, som det gick taxibåtar fram och tillbaka till och där var det ”svenska” avstånd mellan folk på stranden – mycket bättre än i själva Budva! Vattnet var också mycket renare och jätteklart – och det fanns klippor att snorkla vid.

Gamla stan i Budva – Stari grad

Sveti Nikolai (som kallades för Hawaii…)

Vi gjorde också en del uyflykter (eftersom både jag och Patrik tröttnar på att ligga på stranden när vi varit där i typ en dag…). På måndagen åkte vi badbåt till en ”egen” strand där vi fick grillad makrill och potatis till lunch. På onsdagen åkte vi på en bussresa till Albanien vilket var väldigt intressant. Vi åkte först till en gammal fästning – Razafa fästningen och efter det åkte vi till staden Skadar. Intrycket av Albanien var att det var betydligt fattigare (slitna/trasiga gator och hus, vi mötte ett flertal åsnor och häst och vagn) än sina grannländer men att de är på väg att komma ikapp. I Skadar var det en väldig blandning mellan nästan helt förfallna hus och helt nybyggda hus.

Rozafa fästningen

Skadar

På väg tillbaka till Montenegro åt vi lunch på en retaurang i Albanien och när vi satt och åt så blev det helt plötsigt kolsvart, dvs strömavbrott. Detta verkade inte vara något ovanligt eftersom kyparen kastade sig ut genom ytterdörren och ut på gården och drog igång dieselaggregatet.

På torsdagen hyrde vi en bil och åkte en liten rundtur bland bergen. Vi startade från Budva och begav oss mot Njegoš mausoleum som låg högst upp på en bergstopp, vägen dit var väldigt vacker och smal…

Fantastiska berg och ängar där man gärna skulle vandra (och det var optimal vandringstemperatur, endast 17 grader)

Högst upp på toppen

Vi åkte samma väg tillbaka och hittade efter några vändor (och ilskna ord…) i Cetinje till slut den parkering som vi hade läst skulle finnas. Vi parkerade och gick in till centrum för att äta lunch.

Efter att blivit utskällda av en gubbe på parkeringen som viftade med ett anteckningsblock där han hade skrivit upp alla bilars registreringsnr förstod vi till slut att h an ville ha 2 euro för att vi hade parkerat. Antingen jobbade han där eller så lurade han bara turister, det är oklart men vi valde att betala 2 euro och bli strukna från hans lista… Vi lämnade Cetinje och begav oss uppåt i bergen mot Kotor och vägen mot Kotor är den mest sepentiniga väg jag har åkt. Det är också den väg med överlägset häftigaste utsikt jag har åkt.

Det är inte alla rastplatser som har denna utsikt, som är aningen bättre än utsikten vid rastplatsen Skarvberget…

Gamla stadsdelen i Kotor

I Kotor strosade vi runt i den gamla stadsdelen, åt en glass och begav oss sedan tillbaka till Budva via kustvägen och vi stannade till i Jaz och badade – temperaturen i vattnet hade nog sjunkit till max 20 grader (det hade varit dåligt väder dagen innan) man blev riktigt nedkyld av att bada.

Sista dagen passade vi på att sola och bada (och jag brände mig…) innan det på lördag morgon var dags att flyga hem.

Sammanfattningsvis är Montenegro ett land jag klart kan rekommendera, men man bör göra lite utflykter och inte spendera hela veckan på stränderna i Budva. Det finns så mycket annat att upptäcka trots att det är ett litet land. Ett tips är att vill man ha ris till maten om man äter på Kinaresturang gäller det nog att peka i menyn och vara så övertydlig man kan vara, vi misslyckades 2 gånger med att få in ris, de verkade tycka det var sjukt konstigt att äta ris till maten…